Till mig själv för att jag inte ska glömma hur det kan vara. Till dig för att du ska förstå mig och kanske dig själv lite bättre.

Efter ett dygn utan mediciner, två nätter med alltför lite sömn, en myllrande gårdag, är jag hemma och borde krascha i soffan. Vila, dricka rooibos, tända ljus, lyssna på musik. Ta hand om mig.

Men. Jag. Kommer. Inte. Ner. I. Varv.

Fingrarna smattrar mot tangenterna, datorn guppar i takt med benen, käkarna maler tuggummit till en hård knöl. Tankarna flyger och far, vilda och fria. Jag VILL INTE sitta här.

Jag vill virvla min kropp i takt med tankarna. Jag vill dansa med mitt inre, jag vill dansa med dig. Min inre motor glöder och hela mitt jag vill hänga på i galen fart.

Nu har jag varit hemma i tre kvart. På den tiden har jag slängt sopor, tömt Olles del av diskmaskinen, packat upp övernattningsväskan, städat badrummet, druckit kaffe (dumt, så dumt), duschat, letat rena hemmakläder och tagit på mig dem, skickat några mejl, ett par sms och skrivit det här. Under tiden har jag lyssnat på podd, skrattat högt och fällt någon tår, blivit otålig och satt på musik i stället. Tillbaka till podden, nej musik, nej podd, nej musik är väl ändå bättre när jag nu skriver?

Och i huvudet under tiden: Vad synd att det började regna i Malmö (viktigt att tänka på nu), fan att jag glömde kaffet på betalmaskinen i p-huset, men jag har ju i alla fall tankat Ingford, fan vilken bra bil, fina nyponen är utanför fönstret, hur ska Ville få hem kakorna om de är inlåsta i en kompis skåp, de har ju praovecka och lov, å, nu kom Kalle hem! gjorde jag verkligen rätt som körde hem? jag ville ju så gärna vara med, men tänk alla grodor som kunde hoppat ur munnen på mig när jag är så här jävla speedad? ska jag ta en Sobril? nej, men en allergitablett verkar behövas, nu ska jag krama Kalle, kanske skulle köra till Svalöv och hämta lådorna från Matsmart? men Ville har ju redan tagit bussen, eller vad är det egentligen för veckodag? (nytt sms, jo han är på väg hem) och hur fan kan jag ens tänka tanken att köra till Svalöv jag ska ju viiila, vila haha vilket skämt! jag kanske ska dammsuga i stället, de där nyponen, mot björkstammen, ja, jag trivs här, men här är ju så jävla stillsamt! Malmö var nog bättre i alla fall, men just det, det regnade ju där, snart tuggar jag nog käkarna ur led… Ja, du fattar?

En knapp liten timme av en eftermiddag i livet som bipolär. Välkommen!

Uppdatering, några timmar senare:

Tvångssitter i soffan, inne på min andra kopp kvällsro. Sobrilen jag tog för en timme sedan gör varken till eller från. Händerna fipplar när jag spelar datorspel, är hårt knutna när jag tittar på TV. Jag kämpar med att inte babbla oavbrutet och jag längtar efter att få känna mig trött.

Och jag vet. Att det här måste brytas. Annars. Blir det inte bra.