Jag fryser. Extraelementet står en dryg meter ifrån mig. Jag fryser. Ljus och tändare finns på ännu närmare håll. Närmare men inte armlängds avstånd. Så jag fortsätter frysa.

För jag har ont i ryggen. Den sortens ont som tvingar en till stillasittande i exakt rätt vinkel.

Jag vågar inte ens försöka mig på en långsam promenad (som garanterat skulle göra ryggen bättre) för det gör stundtals så ont att jag inte kan andas.

Så nu ska jag kalla på någon av sönerna. Elemetet ska på. Spikmattan passas in bakom ryggen. Och kanske jag kan få en kopp te också.

I det här onda finns en liten sorg. Jag fick ett tyngdtäcke i julklapp. Efter att ha lånat Kalles bolltäcke vet jag att det bor en stor trygghet i tyngden och jag har verkligen längtat efter ett sådant täcke.

Men. Från första stund har det varit skönt utan att kännas rätt. Och i natt kändes det verkligen som om täcket ligger bakom ryggvärken. Fan.