Jag borde ha varit förberedd. Det är inte första gången jag stannar hemma för att pausa några dagar när jag känt att stressen och ångesten tar över.

Trots det är jag i kväll ledsen och besviken. Det går neråt, neråt och jag gör vad jag kan för att bromsa farten. Tanken kommer- jag kanske bara skulle ha jobbat på. Stretat mig igenom dippen.

Det här är inte roligt. Inte vilsamt. Bara mörkt och svettigt.