I onsdags fick Sten och jag se oss slagna av vinden när vi försökte sätta upp förtältet. Ungefär så här gick det idag.

Fyra inspirerade själar började vid fyratiden. Efter sedvanligt trassel fick vi upp tältet på husvagnen. Sedan började vi lägga ut stängerna. Vi pusslade oss gröna men fick inte ihop det. En timme gick, kanske två innan vi gav upp pusslandet och gav oss på att sätta upp skiten trots att något uppenbarligen var fel. Grannarna tittade lystet på och till slut kom surgubben intill och visade vad vi gjort fel. Skadeglädjen lös ur hela hans uppenbarelse. Vid det här laget var Sten tokstressad och stämningen var inte helt på topp.

Ner med stängerna, börja om pusslet. Efter en stund var Sten tvungen att köra men vi andra kämpade på. Vi skulle minsann inte ge upp! När vi fått till stångpusslet någorlunda och skulle göra ett nytt försök glömde vi av oss, släppte taget om mittstång med tält på och vinden tog tält, stänger och vårt tappra humör och vände upp hela kalaset på taket.

Ner med alltihopa på rätt köl igen. Och nytt försök. Men när vinden blev ännu starkare gick det helt enkelt inte. Tre kämpar gav upp.

Ner med alla stänger, fortfarande inte rätt ihopsatta, och ner med tältet från husvagnen. Vika ihop tältet, ner med det i säcken, in med helvetet i bilen.

Nu ser det ut så här. Efter fyra timmars arbete tillbaka på ruta ett.