Halv ett (12.27) vaknade jag mitt i en dröm. Hela kroppen skrek ”somna om!”.

Men jag slet mig upp, duschade, åt, diskade, packade, kramade tonåringar och körde till Barsebäck.

Och kom till en husvagn som inte haft el på minst ett dygn (jag har varit borta i tre). I kylskåpet blåbärsgegga, vatten i ispåse, ljumma kylklampar, sur mjölk, yoghurt och grädde…ja, du fattar.

Så jag börjar felsöka. Säkringarna okej, sladd i förtältet okej. Men ute vid elstolpen hänger elmätaren ensam, utan sladd. Sladden som ger el in i vagnen ligger på marken.

Sätter i sladden, tar på mig bikini och strandtunika och går barfota till receptionen. Ungdomarna som bemannar campingen blir upprörda å mina vägnar. De konstaterar att ingen checkat in i närheten under tiden jag inte varit här. Slutsats – tältet som grannen sett bakom min vagn har tjuvcampat och passat på att stjäla min el.

Om de bara haft vett att sätta i sladden efter sig hade jag sluppit slänga en massa mat och troligen hade jag inte ens märkt att de varit här. Nu ställde de till det för mig, lurade både mig och campingen på pengar och jag kan bara vänta på att kylskåpet blir kallt igen, det brukar ta ett par dagar…och gå vidare med min dag.

Så jag går till bryggan för att bada och upptäcker att jag har glasögonen på mig. Blä.

Det kunde vara så mycket värre än så här. Men just idag har jag dåligt motstånd och nu har jag diarré och huvudvärk. Igen.