Helt vindstilla och 30 grader varmt. Att bada är lönlöst om syftet är att svalka sig. Förtältet släpper in kvällssol och min ångest stiger med värmegraderna.

Så nu sitter jag i skuggan, med fötterna i kallvatten som måste bytas en gång i halvtimmen för att göra nytta.

Jag längtar efter min familj men jag orkar inte köra hem. Jag längtar efter mig själv så jag stannar. Stannar i min ångest och försöker njuta sommar.

De är ju trots allt rätt sällsynta, de här kvällarna.