Det är aprilväder både ute och inne. Högt och lågt om vartannat. Mest lågt.

Illamående verkar vara ett tilläggssymtom som inte vill släppa helt. Som om mörker, orosormar och ångestkramp inte vore tillräckligt. Som om tröttheten inte vore förlamande nog.

Jag vill inte hamna i självömkan och nedåtgående spiraler. Men lätt är det fan inte.

För att göra ett ytterst tappert försök att bryta det här eländiga tillståndet ska jag unna mig en friskvårdstimme och göra ett (för mig) långt yogapass.

Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur fåtöljen.