Namste

Söndagen började med ett yogapass, mjukstart med fokus inåt och sköna stretchningar.

Efter det en långsam frukost innan jag körde till husvagnen.

Här har jag suttit och tittat på vattnet och molnen. Alldeles för loj i själen för att ta mig till bryggan och ett bad.

Så plötsligt tog kroppen över viljan och snart kände mina bara fötter sand mellan tårna igen.

Badet, ett stilla septembermirakel.

Närmare tjugo grader i vattnet och mjukt rullande vågor att vila kropp och själ på.

Nu. Är jag. Lycklig. Igen.

Lämna en kommentar