Jag tänder ljus fastän solen värmer min rygg.

Jag vet vad jag kan göra med ångesten men jag. Orkar. Inte.

Illamåendet sköljer över mig och andningen blir grund.

Handlingsförlamad och orolig. Liten och svag.

Men jag gör det ändå.

Jag plockar fram precis så mycket styrka som behövs för det där mejlet, det där oväntade telefonsamtalet. Jag hittar lösningar och jag tröstar med det jag inte trodde fanns i mig.

Jag viker tvätten och jag kokar äggen.

För jag vill ju vara med.