Under lång tid (vi pratar åratal) har jag tyckt att det fattats strumpor. Så jag har köpt nya lite då och då.

Härom sistens städade jag ett mardrömshörn av sovrummet. Och där gömde de sig, de små rackarna. De där strumporna jag känt på mig fanns men inte hittat (jag kan ju inte ha letat så värst intensivt…).

Eftersom blotta tanken på att sortera och para ihop vilsna strumpjävlar ger mig knottrig ångest tog sig Mannen an uppgiften åt mig.

Idag har jag till sist lagt de fina paren till rätta. Det krävdes en hel extra förvaringslåda för att få plats med alla.

Nu återstår frågan – var ska jag göra av den?