Vaknade 6.30, låg vaken och lyssnade på stormbyarna. Somnade om, vaknade 8.30. Tittade i kalendern (där det bla står provtagning 9.15) och somnade om.

Vaknade igen 10.05, mer förvirrad än vanligt. Inser att jag missat provtagningen (som psykiatrin redan påmint om en gång eftersom jag fortfarande tror att jag bara kan gå till lab när det passar mig, och när jag inser att jag måste boka tid har svårt att få en eftersom proven måste tas 12 timmar efter kvällsmedsen).

Så jag loggar in på 1177 och ser glatt att det finns en ledig tid 10.30.

Kastar på mig kläder och mössa och drar till Svalöv. Väl på vårdcentralen säger de snällt att jag inte alls har en tid för just då var det minsann covid-testning. (Great, nu står jag helt i onödan i ett väntrum fyllt av folk som misstänker att de har covid…) Den tid jag bokat är nästa fredag 10.30. Då sitter jag i möte.

Nu börjar det bli jobbigt att vara jag, men tillsammans bokar vi en ny tid.

Jag hämtar meds på apoteket och köper vin på bolaget och åker hem för att äntligen äta frukost.

Under frukoststunden svarar jag i jobbtelefonen och under tiden vi pratar ringer min privata lur samtidigt som Postnord tutar utanför dörren. Jag känner mig populär. Fint.

Efter ett par timmars jobb börjar jag städa. Och när det blir för tråkigt tänker jag ”har jag inget annat tråkigt jag behöver göra.?”

Och det har jag ju.

Så jag ringer TV-supporten och berättar om min dag. Vi har ett så trevligt samtal att hon glömmer att skicka mejlet med instruktioner. Tror jag och ringer tillbaka. Då har den stackaren bara haft lunch och nu känner jag att jag stressar henne. Det går ju inte för sig så jag tar ännu mer av hennes tid med mitt något hypomana svammel.

Tjo!