Malin

Sista bussen från Linköping gick 00.50. Vid tvåtiden började nattpromenaden hemåt. Ibland gick jag ensam, ofta var Malin vid min sida. Malin med det varma, breda leendet. Min vackra vän i livet. Med kroppar stinna av koffein och sinnet fyllt av bilder från kvällen på café Passagen där kaffet var lika svart som klädkoden. Där samtalen kretsade kring kultur och musik och näsorna rynkades åt åttiotalets sportiga glam. Gick vi hem i natten. Promenaden tog närmare en timme och innan vi var hemma hann klockan bli tre. Ibland gick Malin hem till sig, ofta landade vi i mitt kök tills morgonen smög sig på. Där i köket hade vi sällskap av Leonard Cohen. I´m Your Man-plattan var som gjord för nattliga samtal över en kopp varm choklad och rostmackor med ost. Mycket, mycket gjorde vi tillsammans, Malin och jag. Men minnet av de där nätterna vårdar jag ömt där de ligger som en mjuk filt i mitt inre.

Lämna en kommentar