Det är tufft att vara Lina just nu.

Fartfyllda dagar med möten och utbildningar blandas med totalt utmattade dagar i soffan framför avsnitt efter avsnitt av samma serie.

Sömnlösa nätter och oroliga drömmar blandas med svart tablettsömn.

I går var vi på IKEA, jag hade större delen av flocken samlad, Olle fick jag en stund i telefonen med. I dag stirrar jag tomt framför mig. Så fort jag kommer åt kramar jag Ville.

Vart tog åren vägen?

Hur tomt blir huset?

I eftermiddag – fler möten, digitalt och fysiskt.

I natt – tablettsömn för att döva ångesten över det ofrånkomliga.

Ja…alltså…Ville flyttar bara ett par mil bort för att dela hus på tomten hos en kompis. Pendlingen från Rävetofta tar hårt på honom. Om han kan stanna hos kompisen vet vi inte än. Det finns en katt i huset och Ville är rejält kattallergisk. Så…ja…klumpen i magen är kanske större än nödvändigt. Men. Jag mår ju inte så bra och då blir det svårare att hålla känslorna på lagom nivå.

Just nu. Vill jag gå i ide. Väck mig med en kram och säg att jag luktar gott.