Sitter i soffan under dubbla dubbelfiltar i min julklappsyllekofta och dubbla raggsockor och lyssnar på Winnerbäck (Ett slags liv soundtrack). Det doftar lövträvärme från källaren. Sten sågar där ute och blåmesarna äter från talgbollarna.

Där kunde jag sluta skriva. Jag kunde lämna dig i känslan av harmoni. Här kan du sluta läsa om du vill ha instagrambilden av min söndag.

Men min söndag är bipolär.

Efter den andra hypomana vaknatten på mindre än en vecka river panik och ångest min kropp. Tårar och snor. Kramp och darrande muskler. Hudlös, orkeslös, viljelös.

Krama mig fast jag skriker rätt ut. Håll mig så jag känner kroppens gräns. Låna mig din styrka.

I morgon. Måndag. Dit är det många mil.