Nog med självömkan. Jag satte Kalle på att dammsuga uterummet. Jag torkade borden, blundade för resten. Jag fixade en gokaffe med grädde som Ville vispat till sina frukostbrownies. Jag tog dynan, sopade bort kvistar från trappan och nu sitter jag här. I försiktig vårsol med lärksång och vindsus som sällskap. En liten, liten stund av verklighet. Fortsätt läsa Verklighet
Efter att ha vårstädat först uterummet, sedan gårdsplanen, har jag nu satt på kaffe och tagit en dusch. Därute väntar en stol med skön dyna i solen. Där kommer jag att tillbringa resten av eftermiddagen med näsan mot solen och en ljudbok som sällskap. Värd vilan efter många timmars vårstädande. Till kvällsmat grillar vi väl något ur det välfyllda kylskåpet, skålar för våren och bara njuuuuuter av varandras sällskap. Jodå. Så är det. …eller så sitter jag inne med persiennerna nere och försöker överleva dag två av helvetesmigränen. Fortsätt läsa True or false?
Jag vill inte ha bipolär sjukdom! Jag vill inte ha migrän! Jag vill inte ha alla jävla allergier! Jag vill inte ha akuta diarréer! Jag vill inte ha värk i kroppen! Fortsätt läsa Och jag vägrar gilla läget
I dag var den dag då jag skulle hinna i kapp mig själv och lite i omgivningen. Deklarera, betala räkningar, vika tvätt, städa sovrummet och byta lakan, yoga två pass, och så jobba så klart. Men jag vaknade i natt med den värsta migränattacken på länge. Det är så det blir när stressen får andningspaus och livet ska hinnas i kapp. Så nu kurar jag bakom neddragna persienner. Lite får jag gjort eftersom det nästan är värst att bara vila, men sovrummet får förbli ostädat, kroppen får vänta på yogan och jobbet får bli gjort i små stycken. Och ja, … Fortsätt läsa Jag som hade en så fin lista
Stolt över mig själv, nöjd med vår gemensamma insats under förmiddagens träff med politikerna. Glad över att ha ett så intressant uppdrag och ännu gladare över att känna att jag trots mitt mående behärskar så många av de situationer jag sätts i. En skön känsla som inte varade så länge. Efter besked om mitt lönepåslag för året sjönk jag ner i den grå gyttjan igen. När räkningarna ska betalas räcker varken självberöm eller andras uppskattning så långt… Fortsätt läsa Men heja mig trots allt
Less på ångest tog jag en Sobril med kvällstabletterna. Det är segt nu. En intensiv jobbvecka fortsätter idag med att den centrala samverkansgruppen träffar personalutskottet. På hemmaplan växer högen med tvätt som ska vikas, räkningar som ska betalas och deklarationen ska klickas iväg. Livet. Fortsätt läsa Vardag, vardag, vardag
Fy för hela faderuttan vilken ångest jag hade i morse! På väg till jobbet var jag nära att vända om, ringa och sjukskriva mig och sedan gömma mig under täcket. Men jag fortsatte framåt. Och nu har dagen gått, det är kaffe framför teven och snart dags att fixa potatismos. Fortsätt läsa Framåt – en bra riktning, trots allt
Det gäller att komma ihåg det när dagarna fylls av bilkörning. Idag blir det Rävatofta-Kågeröd-Rävatofta-Svalöv-Kågeröd-Rävatofta-Svalöv-Rävatofta eller om jag har tur så blir det bara Rävatofta-Kågeröd-Rävatofta-Svalöv-Kågeröd-Svalöv-Rävatofta. Drygt sju mils körning bara för att rodda hem en helt vanlig onsdag. Och då bor jag 8 km från ett jobb och 11 km från det andra. Häpp! Fortsätt läsa Vi har valt att bo så här
Om en missar att yoga flera dagar i rad och har bestämt sig för att ta tag i det så fort en kommer hem. Och kollegan föreslår lunch tillsammans på haket. Då kan det kännas lite surt. Men kroppen tackar mig. Fortsätt läsa Lunchyoga
Berörd av dokumentären om Josefin Nilsson. Tacksam för att inte ha blivit värre utsatt. Upprörd över delar av debatten. Glad över andra delar av samma debatt. Tacksam för medmänniskor som ser, hör och vågar säga ifrån. Det krävs mod, men kanske inte så mycket som vi tror. Fortsätt läsa Berörd, tacksam och upprörd
Solpuss - bortom molnen 