Lämna en kommentar

Tänk om det bara kunde funka

bortommolnen

Mellan 11 och 15 idag har jag lagt en hel massa tid på att chatta och prata med en bot och fyra människor. Boten och två av människorna kom på efter någon kvart (ja, en av människorna var faktiskt snabbare) att de inte hade kunskap kring framtidens nät, som det så vackert heter. I morse mätte jag hastigheten till 0,13 mbit/s. Efter allt joxande kommer vi nu upp i allt mellan 0,91 och 19,4. En ny router är på väg trots att allt pekar på att det inte alls är där felet ligger. Det enda vi kan göra nu är … Fortsätt läsa Tänk om det bara kunde funka

Lämna en kommentar

Ja, men vad jävla härligt, då!

bortommolnen

Det jag skriver nu kan jag få komma att nedtryckt i halsen av mig själv om jag mår sämre senare i vår (och det brukar jag…). Den här fasen av mående är den värsta. Jag hathathatar att må så här. Tillräckligt bra för att stå på benen. Tillräckligt bra för att prestera. Tillräckligt stabil för att kunna le trovärdigt och se dig i ögonen. Men det mullrar och svider. Illamåendet sväller, stiger, vill ut. Hittar ingen väg. Ångesten river, svettas, krampar, luras och vinner. Allt som inte är absoluta måsten blir berg att bestiga. Det går bra att klä på … Fortsätt läsa Ja, men vad jävla härligt, då!

Lämna en kommentar

Som om jag inte var tillräckligt låg

bortommolnen

Nej, en förstörd moped var inte alls vad vi behövde. Jag plaskar runt i min självömkan, hittar ingen väg ut. Så jag dricker gokaffe och vräker i mig choklad. Choklad med socker i. Inte det smartaste valet. Borde yoga i stället. Men. Nej. Har iaf klippt håret på Kalle, hjälpt honom med receptförnyelse och ansökan till skolan. Dosetterna har jag fyllt för fyra veckors knaprande. Kvällens planerade ryggbiff med klyftpotatis får bli en annan kväll. Om jag ska hålla ihop så är det soffläge som gäller nu . Ge mig mer choklad nedan jag tittar på veckans maraton av Masterchef … Fortsätt läsa Som om jag inte var tillräckligt låg

Lämna en kommentar

Jag är en pöl på golvet av min självömkan

bortommolnen

Tittar på film där folk är fattiga på riktigt. Sväljer mitt gokaffe med svårighet. Tittar på min att göra-lista. Sväljer mina tårar. Mår skit. Solfan utestängd. Orken viner i byarna utanför huset. Jag är en pöl på golvet av min självömkan. Ville blev smittad av barnen i förskolan. Nu ligger han i min säng och smular med kakor. Jag gav honom ett stort glas stark chokladmjölk. Socker duger i alla fall till att pigga upp sjuklingar en smula. Olle är kvar i Helsingborg, i kväll väntar mellomys med kompisarna. Vi skulle äta gott kött och göra klyftpotatis men det känns … Fortsätt läsa Jag är en pöl på golvet av min självömkan