Lämna en kommentar

Men hur?

bortommolnen

Jag behöver v.e.r.k.l.i.g.e.n komma igång med simningen igen! Nu har jag så ont i ryggen att jag inte kan sova framåt morgonen. När jag väl går ur sängen kan jag knappt gå. Även när jag suttit en kort stund har jag svårt att resa mig och stapplar mig fram tills musklerna vaknat en smula. Sitter jag en längre stund förvandlas hela jag till en värkande, knastrande hundraåring. Men när motivationen knappt räcker till att vara vaken, hur fan ska en komma iväg och simma efter eller före jobbet?? Fortsätt läsa Men hur?

Lämna en kommentar

Jag är så jävla rädd att mina barn ska dö

bortommolnen

…innan de fått uppleva stora mängder liv. Den här rädslan, ångesten var stark när barnen var nya, när livet var nytt, när mamman var ny. Varje gång det kom ett nytt liv föddes en ny ångest. Små saker skrämde, blev farliga. Större projekt, som att köra bil längre än till byn, blev omöjliga att utföra. Men lyckan var större. Glädjen starkare och mammalivet det bästa jag levt. Med åren har ångesten svalnat. Jag är starkare, mina små är starkare. Jag ser ju att livet vinner för det allra mesta. Men så ibland blir jag påmind om det svarta djupet. Och … Fortsätt läsa Jag är så jävla rädd att mina barn ska dö

Lämna en kommentar

Efter två timmar med mamma var han ganska trött på henne…

bortommolnen

Äntligen börjar jag känna barnen i gruppen. I dag har jag observerat och noterat. Vi har varit ute i snöblandat regn och rusk och vi har sjungit, lyssnat på bok, vilat.Efter jobbet körde jag till Helsingborg för utvecklingssamtal med Olle. Fika på Espresso House och viktig tid tillsammans i bilen. Mina små är stora. Mina stora är ganska små. Kärlek. Fortsätt läsa Efter två timmar med mamma var han ganska trött på henne…

Lämna en kommentar

Kanske mot bättre vetande?

bortommolnen

I dag ska vi ha ombudsträff. Fyra intensiva timmar. Hela styrelsen är med och håller i dagen men som ordförande har jag svårt att inte ta på mig ansvaret för att det blir bra. Jag är väl förberedd. Mina kollegor är väl förberedda. Ombuden är en finfin grupp. Men. Ni vet. Magen. Sju sekunders varning räcker inte riktigt när man står framför en grupp och pratar. Men. Ni vet. Bipphelvetet. Ostadig som alltid den här tiden på året. Svajar. Faller, stiger om vartannat. Men. Ni vet? Självföraktet. Men DET kan hoppa och sätta sig. Nu kör jag! Fortsätt läsa Kanske mot bättre vetande?

Lämna en kommentar

Men jag gör det

bortommolnen

Trolsk dimma, snö, iskristaller. Vacker är den, måndagsmorgonen. Men någonstans där tar det positiva slut. Ögonen svider och kroppen vill vrida sig i oro, vill fosterställning och gråt. I dag. Får jag leta ihärdigt efter styrka som räcker till att klä på mig, köra till jobbet, ta mig ur bilen, in i kommunhuset, förbi receptionen, ner i källaren (förlåt – nedre plan) och in på expeditionen. Ett. Steg. I. Taget. Fortsätt läsa Men jag gör det

Lämna en kommentar

Magjävel

bortommolnen

Skön söndagssovmorgon, god frukost, lite soffmys. Sedan städade tonåringarna bottenvåningen medan jag vek tvätt och Sten tömde damm- och strumpfällan bakom kökssoffan (där vi förvarar ren, ovikt tvätt). Efter det var planen en het dusch och sedan tänkte jag stänga in mig i sovrummet med Mannen. Men icke. I stället kurar jag under en filt framför TV: n medan magen tvingar mig till snabba ruscher mot tjottan och självömkan. Fortsätt läsa Magjävel

Lämna en kommentar

Lördagsvila?

bortommolnen

Eller ”Jag vet! Jag packar in ungdomarna i bilen och så kör vi till Väla!” Fy fan. Vidrigt. Att shopping är svenskarnas favorithobby råder det inga tvivel om. Eftersom vi bestämt oss för att ha en bra dag så hade vi riktigt mysigt trots allt. Och vi fick köpt det vi skulle. Men att det är galet skönt att vara hemma igen behöver jag nog inte skriva… Fortsätt läsa Lördagsvila?

Lämna en kommentar

#tgif

bortommolnen

Härligt med fredag, även om den inte bara blev bra. Jag har vansinnigt svårt att fokusera på rätt saker i jobbet. Vi ska ha ombudsträff på tisdag och den måste förberedas. Men min hjärna vägrar. Nu har jag jobbat mina timmar, fått en hel del gjort men inte det jag borde. Så nu hoppas jag på bättre fokus på måndag och lägger den här arbetsdagen i minnesbanken. En timmes massage har jag hunnit med. Jätteskönt och oerhört plågsamt! Rumpan. Och benen. Aj aj aj. Ont ska med ont förgås, eller hur var det nu? Fortsätt läsa #tgif

Lämna en kommentar

Nu

bortommolnen

…blir det soffan! Har kört runt en hel del för att hjälpa Ville fixa praoplats. En snabbrunda på Ica för att köpa köttfärs, en tripp till macken. Väl hemma gjorde jag köttfärssås som nu gosar till sig i slökokaren. Lite lunch, och nu.  Nu. Soffläge. Yum. Fortsätt läsa Nu