Den här helgen kan tyckas förlorad

Migrän på andra dagen nu. Regn. Grått, grått, grått. Mamma och H körde norrut, hon är krasslig, han orolig. Besök av två vänliga damer. De kom inte över tröskeln. Fick trevliga leenden och tips om hur bilen lättast skulle vändas i leran. ”Jag har ett namn,  du har ett namn,  har gud ett namn?” Hej då. Men allt är inte grått. I går lagade jag mumsig oxfilé med potatisgratäng och rotsellerigraräng. Jag har vilat i soffan medan mamma och H kommenterade skidåkning. Sten kom hem tidigt idag. Olle har plockat ner advetsstjärnor, stakar och ljusslingor.  Om jag bara lyckas ignorera … Fortsätt läsa Den här helgen kan tyckas förlorad

Mitt kemiska liv

Kunde inte sova. Stirrade i taket, tog en Sobril. Somnade med huvudvärk, vaknade med migrän. Tog en Sumatriptan och två paracetamol. Sov tre timmar till, drömde ångestfyllt, vaknade med än värre migrän. Till frukosten serverades två Lithionit, en Venlafaxin, d-vitamin och en Cetrizin. Berocca i glaset och jag känner mig som ett kemiskt experiment. På TV:n rullar alpint. Så länge mormor är här blir det sport, sport, sport. Jag tar min migrän på tur till Svalöv. Har visst inte handlat mat till kvällen… Fortsätt läsa Mitt kemiska liv

När fredagen känns avlägsen

Han har inte gått upp än. Jag ropar inte hej. Men jag håller en tumme. Själv är jag helt utmattad efter två intensiva arbetsdagar och ångesten, hoppet, lyckan som hänger samman med tigermammarollen. I dag blir det förskolan för min del och max två timmar i skolan för Kalle. I eftermiddag måste vi städa. Mamma och H kommer i morgon och jag dividerar med mig själv om huruvida jag ska plocka ner adventsstjärnor och -stakar eller inte. Jag vill bli av med dem men mamma är glad för juleljus… Fortsätt läsa När fredagen känns avlägsen

ctrl alt del

Första arbetsdagen utanför huset avklarad. Telefonsamtal ledde till möte i morgon bitti. Mejl ledde till arbetsplatsbesök i eftermiddags. En stund med kollegorna i styrelsen. Mejl, mejl, mejl. Nu är det stopp i huvudet. Stopp. Vill bara sova men klockan är för mycket. Bara att hålla ut. Och i morgon ska Kalle börja utbildning. Tjo! Fortsätt läsa ctrl alt del

Det blev värre

Efter jobbet skulle Ville och äntligen simma. Efter det skulle vi till Landskrona för att hämta hans pass (som legat färdigt ett bra tag nu). Men här sitter jag. I soffan. Med död blick och dåligt samvete. En känsla av att skolka och samtidigt svika Ville. Men det är inte skolk när magen helt ballat ur. Loperamid lyckas stoppa flödet från vatten till…tjockare vatten. Jag törs varken köra bil eller simma. Funderar på att ta en tupplur i rent trots. Fortsätt läsa Det blev värre