Paniken växer

Morfar är hemma i Västervik igen. Jag tog sovmorgon och började dagen med mys-TV. Nu har jag vikt tvätt och påbörjat arbetet med kalender 2019 så att den blir klar till jul. Jag har också kopplat in routern som ska bli vår internetleverantör. Den hittar inte en uns av signal. Om en vecka stängs kopparnätet. Fiber dröjer ett år eller två. Eller fler.En. Vecka. Kvar. Paniken växer. Fortsätt läsa Paniken växer

En sak till

…sade hon, min psykiater. Apropå att jag knör in för mycket jobb på mina fyra timmar. ”När du har jobbat ett par timmar så ska du ta 20 minuters paus för reflektion. Då ska du tänka igenom allt du gjort dittills. Sedan ska du fokusera på det du hade tänkt göra resten av dagen, bestämma vad som är minst viktigt och strunta i det. Efter pausen jobbar du sakta och lugnt.” Jaha, ja. Fortsätt läsa En sak till

Jag har simmat!

Min härliga psykiater föreslog i dag följande: Blåbär, flytande kisel (inte i samband med mediciner eller mat) och en halv Sobril mot diarréerna En hel Sobril varje kväll i en vecka mot ångesten Att jag ska hålla fler föredrag för det är bra för mig (har väl aldrig hållit föredrag men hon menar nog ombudsutbildningen) Att jag ska ta 20 minuters paus och reflektera över vad jag uppnått under arbetsdagen för att efter pausen jobba långsammare Jag for direkt till simhallen efter vår träff. Och nu läser jag på om omställningsfonden och annat stimulerande. Livet. Fortsätt läsa Jag har simmat!

Livets små besvikelser

Livet är fint när man har råd att förfasas över och må dåligt av härsket läppbalsam. Det var ju dyrt. Och luktade så gott. Och läpparna mådde mumma av det. Nu – not so much. I övrigt har Sten färgat mitt hår. Jag behöver ju känna mig fin när jag sitter och glor på lönelistorna. Tonåringarna har städat bottenvåningen och jag har varken yogat eller simmat. I dag heller. Fortsätt läsa Livets små besvikelser