Jag duger

Ibland får jag höra av andra (ofta mycket kloka, varma människor) att de har något att lära av mig när det gäller hur jag hanterar min livssitutaion, min vardag, mig själv och min sjukdom. Och kanske är det faktiskt så. Jag har kommit så långt i min kamp för ett bra liv för mig och min familj. Nu tänker jag att jag kanske rent av kan skriva ner i några korta meningar hur jag gör. Om inte annat så för att påminna mig själv om mina knep. I det enkla. Där ligger svaren. Jag fokuserar inte eller lite på sådant … Fortsätt läsa Jag duger

Tänk om alla veckor fick börja i balans

En helt okomplicerad måndagsförmiddag. Välbehövlig sovmorgon. Möss i sovrummet. Sen frukost. Ingen yoga. Äntligen, äntligen en ny bok om Malin Fors. Som jag älskar Mons Kallentofts språk! Och den här gången är min linköpingslängtan överkomlig eftersom jag ska dit om en dryg vecka. Nu ska jag träffa en ledsen medlem. Det viktigaste av allt viktigt i mitt uppdrag. Fortsätt läsa Tänk om alla veckor fick börja i balans

Vilken tur vi fick oss

Vi körde till Lund med Skånes rockklassiker (eller vad kanalen nu kan tänkas heta) på lagom hög volym i Jotun. Navigerade oss till endokrin och parkerade alldeles i närheten. Laddade ner minafjärde parkeringsapp (suck) och klättrade de nio trapporna upp till tredje plan och ett äckligt fullt väntrum. En halvtimme efter utsatt tid blev vi hämtade och fick träffa herr överläkare. Han var lika pratsam som Kalle och utan mig i rummet vet jag inte om de fått något sagt före jul… Allt var dock i sin ordning och Kalle blev frisläppt från endokrin. Gött! Vi ställde gps:en på Center … Fortsätt läsa Vilken tur vi fick oss