Känslosvall

Det går ner och upp och ner igen i rasande fart idag. Jag har gråtit till finalen av Project Runway trots att jag inte sett ett enda av den säsongens avsnitt. Jag har gapat på Kalle och Olle som är hemma för att de inte tar ner sin disk trots upprepade påminnelser. Jag har slängt ner disk i diskmaskinen och slamrat med dörrar och lådor. Jag har städat badrummet i flygande fläng och jag har kraschat i soffan igen. Nu ska jag fixa ett par jobb-måsten sedan skiter jag i den här dagen. Fortsätt läsa Känslosvall

Migrän

Det är ju en herrans tur att TLC finns när migrän tar över en hel dag. Extrem kupongsnubbe just nu. Troligen fluffiga klänningar eller bakverk senare. Tvingas snart ut för att hämta Ville vid bussen och senare lämna Olle vid tåget.  Och jag har ju faktiskt lyckats jobba så jag ska väl inte klaga för mycket. Fortsätt läsa Migrän

Under en filt är det i alla fall mörkt

Skulle ha varit på en förskola. Hållit i medlemsmöte. Låg i fosterställning med en hink intill sängen. Värre migränanfall var det länge sedan jag hade. Fy fan. Nu är jag i sittande skick och kan inte låta bli att jobba. Men det blir en halvtimme i taget med vila mellan passen. Och nu känns det som om jag får ge upp för en längre stund och ta en tupplur. Om solfan åtminstone kunde gömma sig bakom sköna moln! Fortsätt läsa Under en filt är det i alla fall mörkt

Tjugoett år sedan i dag och vi firar med löjrom och bubbel

Reprisinlägg Det viktigaste datum i det liv jag lever i dag är dagens. Utan den nionde oktober nittiosju hade mitt liv sett totalt annorlunda ut. Hur det sett ut vet jag inte, men jag vet att jag inte suttit här om det inte vore för det som hände den dagen. Efter en sommar i mani (mitt livs enda riktiga maniska episod där många galenskaper föddes ur manin som kontrollerade mig) och en längre tids sjukdom hade jag börjat jobba igen. Jag kände mig alltifrån välkommen tillbaka. Många var de broar jag bränt själv, många var de jag sårat och många … Fortsätt läsa Tjugoett år sedan i dag och vi firar med löjrom och bubbel

Det kommer väl bättre dagar

Nej, jag mår inte så jävla bra. Hösten är här och med den all sprakande skönhet. Och det alltid lurande mörkret. Blicken jag fick när jag kläckte ur mig ”Usch, det tycker jag är jobbigt.” när dagens första möte började med småprat om helgens väntande sommarvärme. Kraven på ärligt glada leenden vid alla träffar, alla handskakningar, alla snabba kramar. Kommentarerna om att jag kanske sover för mycket om jag nu är så trött. Jag orkar inte med det. Men jag är där. Jag tar blicken, jag klistrar på mig leendet, jag muttrar bara tyst i skägget att jag vet väl … Fortsätt läsa Det kommer väl bättre dagar