Plats 137
Ville och jag inspekterar. Nöjda. Fortsätt läsa Plats 137
Ville håller mig i handen
Det här är priset jag får betala för min lättja. Fy för hela fan vad jag ångrar mig. Fortsätt läsa Ville håller mig i handen
Utan hörlurar
…tvingas jag lyssna till mina egna tankar. Som om inte en timme i vattnet skulle räcka mer än väl i det sällskapet… Fortsätt läsa Utan hörlurar
Tjugofem grader
Nu är även vårt uterum varmt. Och vårstädat. Jag har varit glad. Jag har fallit. Jag har ont. Jag har bråkat med en son. Jag har plockat upp mig. För att falla igen. Nu vill jag lugn. I min uterumssoffa. Med mitt kaffe. Fortsätt läsa Tjugofem grader
Lördagsmorgon
JAG KÄNNER GLÄDJE Jag är glad. Fortsätt läsa Lördagsmorgon
Gott så
När älskad Ville kommer hem från skolan. Och inte alls är sugen på simning. Och mamman mår så här. Jag försökte uppmana pepp-energi men se, det gick inte. Så i stället kallade jag ner Kalle för att hjälpa mig med en mindre ommöblering av vardagsrummet och sedan gick bröderna ut till studsmattan en kort stund. Jag fixade mig en cappuccino och nu tar jag helg. Fortsätt läsa Gott så
Ja ja. Det är i alla fall fredag.
Nej, jag orkar inte göra det för mitt eget välbefinnande. Jag orkar inte ta mig den där egentiden. Inte i dag. Så nu måste jag ringa (och DET är inte kul) och boka om min tid. Jag skulle till Body Shop för hudvårdsrådgivning och bli lite ompysslad. Men nej. Det går inte. Ångesten det skapar. Tanken på Lund. Fredagstrafik. Folk och bilar överallt. Tid att passa. Och sedan. Simning. Nej. Det får bli en annan dag. Trots att jag inte har en droppe ansiktskräm kvar för första gången på tio år. Det är inte utan att jag blir trött på … Fortsätt läsa Ja ja. Det är i alla fall fredag.
Varning för självömkan
Det är så här års det är som tuffast. När lärkornas sång inte lyckas värma det trötta. När solen bara bjuder på krav och starkt ljus i ögonen. När folk runt omkring mig kvittrar glatt om vårkänslor och äntligen. Svårast. Är minnena av vårar i hypomani och eufori. Det är så här års jag vill sluta medicinera och bara vara. Mig. Fortsätt läsa Varning för självömkan
Lila och grönt
När dimman drar in från alla håll. Och underläppen darrar. Fortsätt läsa Lila och grönt
Fortfarande tisdag
Det blev inte så mycket bättre än i morse. Trots morgonyoga och ledig förmiddag lyckades jag inte hitta energin som behövdes för eftermiddagens jobb. Det är så trist att jobba när glöden inte finns där. Nåväl. Det blev ganska bra ändå och det som inte hanns i dag hinns med i morgon. Nu svider ögonen trots en timmes tupplur efter jobbet och jag längtar, längtar till sängen. Och helt ärligt – ett litet hypomant skov hade fan suttit fint nu… Fortsätt läsa Fortfarande tisdag
Solpuss - bortom molnen 