Livet, I guess

Att diskutera med en tonåring. En tonåring med drömmar om det fria livet i staden. Att känna hans drömmar och vilja låta honom flyga fritt. Att vara den vuxna. Den som tar ner drömballongen till marken. Den som säger ”Ja, jag håller med pappa i allt det förnuftiga”. Att sakta se hoppet slockna i drömmarens blick. Att önska att det bara är just den här drömmen, just det här hoppet som måste dö. Det är inte så jävla kul. Men det är livet, I guess. Att läsa upp blogginlägget och bli kallad ”Drama queen”.Livet.I guess. Fortsätt läsa Livet, I guess

Ja, jag längtar redan hem. MVH Hopplös

Långt om länge fick jag mitt rum. Tur att jag gillar att dra för gardinerna eftersom mina fönster blickar ner på en konferenssittgrupp. Tur att jag älskar att bada eftersom jag fick ett badkar. Tur att jag orkade säga till om att TV:n var död eftersom vaktmästaren gärna springer i trapporna. Nu har jag tre timmar för mig själv. Jag börjar med ett bad och en tupplur. Fina grejjer. Fortsätt läsa Ja, jag längtar redan hem. MVH Hopplös

Orkar inte ta en bild

Men det är vitt ute. Vitt på marken, regn mot rutorna. Tågen går som de ska. Utom just vårt. För det ligger hinder på spåret. Nedfallen kontaktledning enligt tidningen. Skönt att jag planerat att ta bilen. Mindre skönt att köra i det här vädret. Men jag ser till att komma iväg i god tid. Ska hämta med mig en kollega och får finsällskap i bilen. Oro över att Ville feber blir ensam några timmar med sin feber. Oro över hur det går för Kalle. Ingen ökad oro över Olle om sovit i Helsingborg i natt och inte drabbas av tågstopp … Fortsätt läsa Orkar inte ta en bild

Även jag

Jodå. Även jag har tagit ett steg framåt i dag. Jag har packat en övernattningsväska utan att krevera av ångest! Fy fan vad jag är bra. Jag har också städat sovrummet, upptäckt och åtgärdat mögel i fönsterkanterna (får nog börja dra upp träpersiennen på morgnarna…), fått färg i håret och servat liten febersjuk Ville med saft, mer saft, liten macka, bamyl, mer saft och en hel massa kärlek. Vi har tittat på Karate Kid och jag fick en dos åttiotal. Jag är så glad att jag kunde vara hemma hos honom hela dagen eftersom jag åker tidigt i morgon bitti. … Fortsätt läsa Även jag

Den här bilden bär så mycket symbolik

En till synes alldeles vanlig måndag med hysteriskt iskall skånsk blåst hände något alldeles ovanligt speciellt i mitt liv. Där far han iväg. Helt själv med en taxichaufför som kör så dammet ryker. Första gången. Allra första gången. På egna ben igen efter ett par tuffa år. Min stolthet känner inga gränser och jag blev så glad när jag tagit bilden att jag sprang glädjetjutande runt, runt på gårdsplanen några varv innan jag gick in. Heja Kalle! Världens starkaste Kalle. Fortsätt läsa Den här bilden bär så mycket symbolik