Lämna en kommentar

From nu gäller En. Minut. I. Taget.

bortommolnen

Ett hotellrum.TV-surr.En kopp kaffe med laktosfri mjölk och kanel.Magen lössläppt under klänning. Frukosten tar god plats. Nu.Vill jag åka hem. Men det är nu.Som jobbet börjar.Det som är så roligt och viktigt att jag faktiskt är här. Jag är här.Trots att jag vet vad den här dagen kommer att göra med mig. Med mitt mående. Med min kropp.Det har börjat.Det tar slut.Och sedan ska jag vila.Men nu. Rätt kurs. Mot Lärarförbundet 2025. Fortsätt läsa From nu gäller En. Minut. I. Taget.

Lämna en kommentar

Nej – du behöver inte tala om för mig att livet inte behöver vara så här omständligt, det vet jag redan

bortommolnen

Okej. läst på och försökt ta ställning till frågor inför onsdagens konferens läst igenom styrelsens tankar neurotiskt kollat hotellet (trots att jag vet precis var det ligger och hur jag ska ta mig dit) neurotiskt kollat hur jag tar mig från hotellet till Fotografiska i morgon kväll (även detta har jag full koll på sedan innan) neurotiskt kollat resebeställningen samt sms-biljetterna ett otal gånger (taxin kommer 8.10, tåget går 9.17 (att tåget går 9.17 har jag vetat i flera år OCH jag har själv bett om den avgången men man kan ju aldrig veta…) läst på igen, försökt ta ställning … Fortsätt läsa Nej – du behöver inte tala om för mig att livet inte behöver vara så här omständligt, det vet jag redan

Lämna en kommentar

#metoo

bortommolnen

Manlig idrottslärare. Gift med kvinnlig idrottslärare på samma skola Stort behov att kolla hur vi skötte oss i duschen. Alltid för mycket närkontakt när han skulle visa och hjälpa till med helvetesövingarna. Det blev vardag för hans elever. Jag hade hans iskalla fru som idrottslärare och kom undan en hel del. Men även jag. Visste vad han gick för. ”Vilken fin blus du har!” En hand som drar min tröja framåt, utåt i halslinningen. En äckligt svettig blick över min axel. Ner. Över mina bara tonårsbröst. Fortsätt läsa #metoo

Lämna en kommentar

En pappa på väg hem och en migräntrött Lina

bortommolnen

Min pappa är i världsklass. Jag tokälskar honom och är SÅ glad att han orkat köra hit över helgen. Nu sitter han i sin bil på väg hem och huset är tomt utan honom. Så där extra tomt som det blir när en stor personlighet lämnar ett rum. ❤ Trots att jag älskat varenda sekund av pappatid har det tydligen tagit på mina krafter. Jag vaknade intrasslad i drömmar, med astma, orkeslöshet och och olust i kroppen. Pratade med Ville som har ont lite överallt om hur vi skulle göra med simningen. Vi valde att stanna hemma. Så jag kröp … Fortsätt läsa En pappa på väg hem och en migräntrött Lina