Ett torsdagsäventyr jag kunde ha varit utan

Tre timmar i förskolan, två av dem ute i hösten. Vidare till Hyllinge för att storhandla på City Gross. Parkerar i närheten av rätt ingång. Lämnar kassar och pantflaskor i bilen för lite shopping på Familia. Provar och hittar en hyfsad BH. Provar inte men köper en jättesnyggt turkos kofta. Den kliar som fan kan jag meddela… Köper en islatte och 50 syrsor. Strosar tillbaka till bilen. Brottas länge med en kundvagnsjävel som sväljer min tia utan att lossna. Hämtar mina påsar och mina pantflaskor. Går in på City Gross. Börjar plocka på mig fikabröd. Undrar varför min vagn redan … Fortsätt läsa Ett torsdagsäventyr jag kunde ha varit utan

Det är bara att resa sig ur fåtöljen. Bara, skrev jag?

Jaha, ja. Så blev det torsdag. Min kropp tycker att det ska bli skönt att stå upp i förskolan några timmar. Mitt psyke är mindre inspirerat. Ska försöka veckohandla redan i dag eftersom jag har ett möte i morgon eftermiddag när min pappa kommer. Direkt efter att jag skrev den senaste meningen tänkte mitt förvirrade jag ”Fredag i morgon, ja. Hm. Vad ska jag göra på jobbet då? Kanske kan jobba hemifrån?” Finn ett fel. Dessutom ska vi städa lite i eftermiddag. Full dag. Trött Lina. Kanske ändå är bättre än tvärtom? Fortsätt läsa Det är bara att resa sig ur fåtöljen. Bara, skrev jag?

Kallas det onsdagsångest?

I dag har jag en bra dag. Trots det svämmar ångesten över och rastlösheten river och sliter i mig. Läkarbesöket var mycket givande (som omväxling) och när vi kom hem åt vi lunch tillsammans. Efter en tupplur åkte sax och kam fram och Kalle är nu korthårig och grann. I kväll ska han åka med Sten och hämta dator han köpt av sin kompis. Jag ska ha en stilla hemmakväll med de andra. I morgon är det förskola och städning. På fredag jobbigt möte och efterlängtad morrfarr. Inget att ha ångest över. Ändå brinner den het. Den jäveln. Fortsätt läsa Kallas det onsdagsångest?

Jävla skit

Det hopar sig på jobbet. Som vanligt – allt eller inget. Nu är det allt.Det är tufft här hemma.Det är oktober och mitt psyke vill gå i ide. Så jag säger till Sten.Jag kan känna i kroppen hur jag sjunker.Jag säger till Sten.Det är obehagligt. Jag vill inte vara med. Inte just nu. Och min kropp svarar.Och jag tillbringar resten av kvällen på toaletten.Och tårarna rinner i kapp. Jävla skit. Fortsätt läsa Jävla skit