Måndasgskänslan är total

Inte bara jobbet som drar i gång i dag. Ville har simträning varje vardagskväll den här veckan. Eftersom vi åker till Göteborg på torsdag så blir det extra viktigt att han deltar må-on. Två timmar på friluftsbadet i Eslöv. Jag har säsongskort i Röstånga men får snällt hosta upp inträde för att simma i Eslöv i stället. Att jag har mens (sällsynt pga hormonspiral) gör ju inte saken roligare men jag vägrar att sitta och glo i två timmar så det är bara att köra på. Tjo! På jobbet möttes jag av byggdamm och stök. Persienner ut mot korridoren var … Fortsätt läsa Måndasgskänslan är total

Måndagsmorgon (11:04)

Drog mig till sängs lite tidigare. Lyssnade på HP lite längre. Tog en Sobril mot ångest och fullmåne. Somnade sött så småningom. Vaknade kissnödig i morse. Kissnödig men fortfarande alldeles groggy av benso. För groggy för att ta mig ur sängen. Den visste var den tog, den lilla vita luringen. Men eftersom sovmorgon var inplanerad kunde jag fint somna om. Fortfarande lite luddig i kanterna kör jag snart till expeditionen. Ska bara hitta en bra mask att dra på mig först. Fortsätt läsa Måndagsmorgon (11:04)

Sommarlängtan och semesteravslut

Den 18 mars skrev jag: Min längtan är inte värme, inte sol. Den är inte filtar och termos på stranden. Den är inte nyklippt gräs eller jordiga fingrar. Den vill inte stora upplevelser, ändlösa intryck.Jag längtar till Söders gator och de glada tjuten från Grönan. En långsam vandring genom Fotografiska, en räkmacka och ett glas vitt. Frisläppt sex i ett Moulin Rouge-inspirerat hotellrum med den ende man jag älskat i snart tjugo år.Mina fötter längtar ljummet trä och varm sand. Min kropp längtar saltvatten och vågor.Min längtan är några nätter i en liten stuga. Mina söner, några lådspel, ett korsord, … Fortsätt läsa Sommarlängtan och semesteravslut

Dröm om packande i ny skepnad

Jag drömmer ofta att jag packar. Under tidspress. Exempelvis ska jag i en återkommande dröm  tömma en hel tågkupé fylld av allsköns nödvändigheter under de två minuter tåget står på stationen. I natt hittade min hjärna en ny vinkel på eländet. Tillsammans med två andra (ansiktslösa men för mig kända), en man och en kvinna, skulle jag ge mig ut i en öde värld. Tänk sista överlevarna i bok/film/serie om undergång. Känslan var att det fanns andra överlevare och nu skulle vi ge oss ut för att finna dem. Hoppet att min familj fanns någonstans därute drev mig. Men först … Fortsätt läsa Dröm om packande i ny skepnad