Det vill till att det blir en mysig helg, säger jag bara

Det är inte utan att jag ibland ifrågasätter mina bokningar av stughelger. Jag H.A.T.A.R att packa. Och att packa för en tre nätters stugvistelse med tre tonåringar är ingen höjdare. Det ska vara lakan, handdukar, kuddar och necessärer. Badrockar, badkläder, mer handdukar, tofflor och pyjamasar. Tvålar och schampoflaskor, mediciner, kökshanddukar och plastpåsar. Toa- och hushållspapper, frukostmat och kvällsmat. Fikakorgar och termosar, vattenflaskor och saft. Spel, laddare, korsordstidningar och pennor. Och så kläder. Till varmt och kallt. Till ute och inne. Extrafiltar till natten och yogamatta till mamman. Mixer till äggmjölk, tepåsar och pulverkaffe. Boccia och solstolar. Strandfilt och böcker……………………………………………………………. Ja, … Fortsätt läsa Det vill till att det blir en mysig helg, säger jag bara

Ännu en dag med huvudvärk

I dag beror den troligen på en förkylning som inte blommat ut än. Ville är tvärförkyld och det började redan i måndags med huvudvärk. Förskräckligt dålig tajming eftersom vi åker till Borstahusen i morgon, jag och barnen. Men. Vi får göra det vi kan för att mysa loss ändå. Den här dagen har jag ägnat åt att blunda, vila, lämna saker till Emmaus, veckohandla och så blunda igen. Spännande liv. Fortsätt läsa Ännu en dag med huvudvärk

Med utsikt över kommunhuset

I dag mår jag nästan bra. 🙂 Hjärnan fungerar på tillfredsställande nivå och kroppen hänger snällt med. Träning verkar dock uteslutet men det kommer väl en ny dag i morgon? Eftersom jag känner mig så fräsch (ja, mina vänner, allt är relativt) passade jag på att jobba medan ångan var uppe. Så nu har jag varit i Röstånga på förmiddagen och på expeditionen ett par timmar på eftermiddagen. Det betyder att jag nu har låååångleeedigt! Fortsätt läsa Med utsikt över kommunhuset

Nu blev det jobbigt

Svårt att vakna. Somnade om och missade morgonträning. Och när jag väl tvingade mig ur sängen för att köra Olle till bussen blev jag påmind om vad som hänt under natten. När alla sov och mitt Paradis andades ro och frid har min telefon uppdaterats. Livet är på ända. Värst hittills – tangentbordet är ändrat till både utseende och funktion. Funktion! Tangentbordet. Farliga grejjer.Näst värst – eller kanske allra värst ändå – kalendern!! Stram och med arga färger stirrar den nu uppfordrande mot mig. Nu är frågan – kan jag leva med detta? Fortsätt läsa Nu blev det jobbigt

Jag irrar omkring i ett tyst eko

Tom. Det är nog det bästa ordet för att beskriva mig just nu. Jag irrar omkring i ett tyst eko. Saker blir gjorda. Städat badrummet, betalat räkningar, vattnat blommor, tupplurat, tömt köksbordet, fixat disken, tinat lax, burit upp tvätt… Men allt utförs med tom blick och tyst sinne. Det är så tyst där mina tankar brukar vara att jag nästan blir rädd. Måtte detta tillstånd kunna sovas bort för i morgon har jag viktigt jobb att sköta. Och så här mycket tystnad kan inte vara bra. Fortsätt läsa Jag irrar omkring i ett tyst eko

Läskigt möte – check

M är i dag en mycket förvirrad och rentav en smula orolig psykiater. Tisdagar 13-14 har hon telefontid men i dag var tiden bokad för återbesök. När hon väl fixat över telefonen till en sekreterare och ska hämta sitt återbesök sitter inte mindre än fem personer i väntrumsgruppen och hon kan inte ens se sin patient bakom alla andra. ”Finns Lina här?” frågar hon tveksamt, varpå alla fem reser sig och följer efter henne in i det lilla rummet. Ängsligt undrar hon vad alla gör där medan de intar alla stolarna och ser lite uppfordrande på henne. ”Vad är meningen … Fortsätt läsa Läskigt möte – check