I kväll har vi terminsavslutning med styrelsen och våra arbetsplats- och skyddsombud. Jag önskar så att jag kunde se fram emot det men i stället för att känna glädje och förväntan känner jag mest ångest och obehag. Jag som egentligen tillhör den sociala typen… Jag sitter i min uterumssoffa och försöker mig på ett leende men det blir bara en stel grimas. Hoppas att jag lyckas bättre om en timme. För att öka chansen att jag kommer iväg har jag lovar att köra två av ombuden så nu är det bara att gilla läget. På med något snäppet finare än … Fortsätt läsa Vad driver er att vilja umgås? Jag minns inte hur det känns att vilja vara med andra än familjen mer än korta stunder

Sedan den 18 november har jag vetat att den 30 maj ska min framtid skrivas om. Det är möte med FK, arbetsgivaren och läkaren med målet att jag ska vara friskskriven så snart som möjligt. Den senaste veckan har tankarna kring detta upptagit en hel del tid men det var först i dag som ångesten tog stryptag. Nu vill jag bara lägga mig i ett svalt hörn och vänta. Vänta på ork, kraft och mod. Men mitt livsuppdrag som mamma vinner över det mörka och än sitter jag upp. Jag vet inte hur mycket jag egentligen kan förbereda inför träffen … Fortsätt läsa Ångesten smällde till när insikten om nästa veckas möte blev tydlig