Nej, så klok var jag inte

I stället för att vila petade jag i mig lite fler medikamenter som lindrade både migrän och knä. Efter en stund satte vi igång med sovrumsstädning, jag och hemmasittaren. En halvtimmes samarbete följdes av en halvtimmes paus innan vi drog runt i dammet på bottenvåningen. Badrummet fick en omgång och nu är vi stolta och nöjda. Fiskade efter beröm från Mannen, fick ett ”ja”. Han är visst orolig över att jag inte vilar… Läser igenom morgondagens program och ser till min fasa att en av de få människor jag verkligen har svårt att arbeta tillsammans med ska delta i samma … Fortsätt läsa Nej, så klok var jag inte

Hej igen

Det är bättre i dag. Eller i alla fall mindre illa. Dessvärre sätter ett ras som gårdagens spår även fysiskt och i dag har jag rejäl migrän. Den efterlängtade snön sticker hål i mina ögon och huvudet sitter på en tunn stålpinne. Knät är också bättre och det gläder mig långt inne där glädjen gömt sig. I dag är jag ledig från jobb och hade tänkt städa och byta lakan så att vi skulle ha ett fint hus att komma hem till efter helgen. Men jag hoppas att jag vet bättre än att dra igång städning med skört psyke och … Fortsätt läsa Hej igen

När mamma inte räcker till klarar gossarna sig själva

Knät är helt paj. Har hittat en gammal ortos från tiden då knäna hoppade ur led titt som tätt och det är skönt med stödet men minskar inte smärtan. Jävla fan jag orkar inte vara trasig även fysiskt! Bilden visar två hjältar på väg hem genom vintern. Nu värmer de sig med chai latte och mammakärlek. Fina grejjer i ledsen själ. Fortsätt läsa När mamma inte räcker till klarar gossarna sig själva

Bitter

Här sitter en bitter fyrtiofemåring och sippar på sitt yogi-te. På andra sidan glaset vill hon vara. I det allt förlåtande vattnet. Inte sitta här och låta mossan växa. I bassängen som brukar vara smockfull är det just i kväll gott om plats. Troligen har folk stannat hemma bara för att reta den allt bittrare kvinnan på fel sida glasväggen. Förbannade knä. Fortsätt läsa Bitter

Har stirrat på den ett tag nu. Vill ha tillbaka min gamla. :(

Ny spis och fläkt skulle levereras mellan 12 och 15 i dag. Spisen skulle installeras och den gamla forslas bort (buuuuhuuuuu). Snubben skulle ringa en halvtimme innan leverans. Och det gjorde han. När jag simmade de skönaste längderna. Kvart över elva var jag i omklädningsrummet igen efter dusch och ser att någon ringt och lämnat meddelande 10.58. Tjo! Ibland är det bra att ha en hemmasittande tonåring… Nu är den nya spisen på plats. En elkabel måste bytas snarast, fläkten ska installeras och de utdragbara ugnsskenorna monteras. Ugnen ska brännas av och sedan är det bara att köra. På induktionshäll. … Fortsätt läsa Har stirrat på den ett tag nu. Vill ha tillbaka min gamla. 😦

Måndag igen

Min söndagsångest har inget med jobb att göra. Det är annat som ger mig en klump i magen. Dessvärre var min ångest inte förgäves den här gången heller. I dag blir det bara lite jobb hemifrån eftersom vi ska packa ihop vårt kontor i morgon. Den nya spisen kommer men jag är rädd att den inte kan kopplas in utan elektrikerjobb. Nåväl. De får leverera den, sätta in fläkten och ta den gamla spisen med sig. Vi får klara oss med mikro, vattenkokare och slow cooker tills allt är i ordning.Men först – en simtur! 🙂 Första på nästan en vecka … Fortsätt läsa Måndag igen

På väg mot mitt första möte med ett vilt liv, kväll ett

Redan på senvintern det året hade det börjat spritta i mig men jag var fortfarande en alldeles gift och lyckligt medelålders tjugofemåring. Mannen och jag gjorde mysiga små utflykter och lärde känna våra nya omgivningar tillsammans. Ingen av oss hade ännu några vänner så när min chef bjöd oss på middag blev vi båda glada och tackade snabbt ja. Hon var tio år äldre än jag och levde det liv jag själv önskade mig tio år senare. Litet (men svindyrt) suterränghus i den fina förorten, två barn (en pojke och en flicka), två bilar och ett till synes lyckligt äktenskap. … Fortsätt läsa På väg mot mitt första möte med ett vilt liv, kväll ett

1997

Och pang! Så var jag tillbaka i den där vilda sommaren igen. Doftminnet är osvikligt och en fantastisk gåva. Långt inne i skåpet med hemvävt hittade jag den här klenoden. Det krävdes lite varsam övertalning för att få den att brinna men nu sprider den en galen sommar i mitt februarirum. Ljuvaste välsignelse. Fortsätt läsa 1997