Dimman gör världen tyst. Den gör bilresan evighetslång och mopeden svår att se. Men vi kom hem till slut, Kalle och jag i bil, Olle på sin moped. Ville är på kalas med övernattning och jag är lite vilse. Orkar inte laga mat då det blir väl yoghurt och mackor eller så till lördagsmiddag. Det går det med. Fortsätt läsa Tystnad
…men den här fredagen har varit en gåva. Ångesten har slumrat sött och jag har varit gladare än på länge. Ren glädje lyckas jag inte känna mer än korta stunder men i dag har jag anat den utanför skuggorna. Tyvärr är det ju så att med upprymdhet följer alltid en rädsla för hypomani men i dag har glädjen varit alldeles lagom ljummen för att jag ska kunna njuta av den. Och det, mina vänner, är fina grejjer. Fortsätt läsa Helt ångestfri är jag mycket sällan
Min hjälte men ännu mer sin egen. Morgonen började med provtagning. Efter en kvarts sökande efter blodkärl och misslyckat grävande efter blod gav hon upp, sköterskan. Kalle blev likblek och pep ”mår illa”. Inte att undra på. Ner med honom i liggande ställning och stick och mosande i fingret i stället. Heja Kalle! Efter det gick Kalle till Netto och köpte frukost. Jag gick till jobbet. Stolt som bara en tonårsmorsa kan vara. Innan Kalle fått tag i rätt vuxen och tagit sig till rätt plats var han troligen helt slut. Jag vill inte dra turerna här men det tog … Fortsätt läsa Min hjälte
Mitt i allt livskaos har jag utfört ett bra jobb och det känns gött. Och vet du vad? KALLE ÄR I SKOLAN! Mer om det hjältedådet senare. Nu drar jag till badet Fortsätt läsa Tack för den här arbetsveckan
Fisksoppan var galet god. Torsdagslyx. Den följdes av Mario Kart Wiiiiiii med finaste ungarna. Nu lyssnar jag på Winnerbäck (högt eftersom Sten är på ett jobb) och spelar Skyrim. Igen. Fina grejjer. Fortsätt läsa Hosianna
De gånger jag suttit ner med mina barn och verkligen hjälpt dem med läxor är tämligen lätträknade. Som lärare har jag varit läxmotståndare i alla år och så länge barnen har fixat det hyfsat själva så har jag som mamma inte lagt mig i. Men i dag var det dags. Olle har kemiprov i morgon och jag kunde se hans tomt stirrande blick och den växande paniken i går kväll. Nu har jag försökt förenkla och förklara så gott jag kan. Och ska jag vara ärlig var det riktigt mysigt. Fortsätt läsa Bagarens barn…eller var det skomakarens?
(Min fantastiska lilla mormor skulle en gång i tiden brodera ett bibelcitat men kom inte på något bra så hon broderade frasen från internationalen i stället. Heja mormor!) Den här dagen har varit en långsam klättring. Upp ur ångestens mörka gyttja med hjälp av det renande vattnet och mycket kärlek. En åsnestark vilja och ett jävlaranamma som kom ur de ofta gömda urkrafterna. När jag nu går och lägger mig gör jag det med ett ljusare sinne och ett hopp om morgondagen. Att vi ordnat ungdomsvakter och bokat rum på Renaissance för ännu en galen lustnatt har gjort sitt till… Fortsätt läsa Från mörkret stiga vi mot ljuset
Simningen blev min räddning i dag. En timme med bara mina egna tankar. En timme i viktlöshet och kravlöshet. Lyckades handla några få saker, äta lunch, ladda slökokaren och vakna från middagsluren. Lirkade sedan iväg Kalle på långsam promenad med tillhörande samtal. Nu finns det hopp om att jag klarar kvällen. En. Stund. I. Taget. Fortsätt läsa Jag har ena näsborren ovan ytan
Vaggar i fosterställning. Snor och tårar rinner. Ett av mina barn sitter i närheten. Hör allt jag gråter i telefonen. Ser allt. Jag är inte människa just nu. Jag är ett sårat djur och jag vill skrika som ett sårat djur. Men jag samlar ihop trasorna av mig själv. Skrapar upp mig från golvet. Igen och igen. Den här gången är det svårare än på länge. Fortsätt läsa Nära totalkollaps
Tack för i dag, fina kollegor. Det blev en produktiv eftermiddag med ett bra möte som avslutning. Jag är alltid glad att träffa er och i dag fick jag alla på en gång. 🙂 Fortsätt läsa Bästa styrelsen
Solpuss - bortom molnen 