Terminen drar igång och med den ökar stressen tills mina tankar är ohanterligt luddiga. Kristallsjukans yrsel förvärras, smärtan i diverse muskelinflammationer likaså. När Kalle vaknade med huvudvärk (inte hans fel, bara pissiga omständigheter och min stresskänslighet som ställer till det för mig) blev jag så låg att det enda jag mäktade med var att krypa tillbaka i sängen, stänga av ljudet på telefonen, starta ljudboken och inta fosterställning.Drömde sedan mardrömmar. Först om rektorn på Kalles skola – hen krävde att jag skulle deltaga i ett dansnummer (analysera den var ju inte så svårt…). Nästa dröm var värre. Jag kom plötsligt … Fortsätt läsa Varsågod – mitt innersta är serverat