Ja. Hon ser mig. Äntligen finns det någon som ser mig. Och så får jag inte släppa in henne. Hon är inte min. Hon kommer aldrig att bli min. Vänner. Vänner är fint. Se mig. Se vilken bra vän jag är. Det blir dimmigt nu. Även i mitt inre. En timme försvinner. Jag vet inte hur. Vi lämnar fiket. Promenerar genom min lilla stad. Det blir en lång promenad. Hon vill se allt. Jag vill visa. Som ett barn stannar hon för att utforska de minst väntade platserna. Hon studsar fram, virvlar, dansar. Kaninerna i skymningen vid slottet lockar fram … Fortsätt läsa Män utan kvinnor del 3

Cigarettöken låg som ett lock över fiket. Allt bröd, alla bullar och kakor smakade svagt av tobak. Kaffet var beskt men påtåren var gratis. I min åhlénspåse låg skivan Män utan kvinnor. Så onödigt symboliskt. Här var jag. En man utan en kvinna. På väg att svepas med för några timmar av en annans mans kvinna. En annan mans kvinna. Men visst fanns där ett litet frö av hopp i mig? Kanske, kanske skulle hon se mig. Kanske skulle jag känna henne. Och ja. Jag kände henne. Där i dimma och doft av surt kaffe fanns hon. Ja, Hon fanns. … Fortsätt läsa Män utan kvinnor del 2

Vi hade chattat lite på ICQ. Hon fanns på Passagen 35+ debatt, det var där vi fick kontakt. Jag kunde se att hon var lite trasig. Det var många män, mycket uteliv. Hur hon gjorde det vet jag inte riktigt men hon väckte mitt intresse. Hon var förälskad. Igen. Vad jag kunde läsa mellan raderna så var det i minst en, troligen två, eventuellt tre män. Min skulle hon nog aldrig bli. Hon fascinerade mig. Vem var denna kvinna som tog för sig av livet med stora tuggor? Som kastade sig huvudstupa in i allt som fick henne att glittra? … Fortsätt läsa Män utan kvinnor del 1