Lämna en kommentar

Jag vill skriva om psykisk sjukdom och dödlighet men jag orkar inte

bortommolnen

Jag orkar inte därför att jag har häcken full med att ta mig igenom dagarna just nu. Det här är en tuff tid för många av oss. För vissa är den ett rent helvete. Jag befinner mig någonstans där emellan. Jag håller mig mer eller mindre upprätt. Vissa dagar kan jag ta på mig masken och gå ut i livet. Andra dagar klarar jag mig med näppe ur sängen. I dag är en av de senare. Som väl är så behöver jag ingen mask i dag. Jag jobbar hemma. Det kanske är därför jag vågar släppa lite på kontrollen. Låta … Fortsätt läsa Jag vill skriva om psykisk sjukdom och dödlighet men jag orkar inte

Lämna en kommentar

Mycket liten Lina

bortommolnen

I dag är det mörkt. Inuti. Vem ska ta hand om mig? Jag orkar inte mer nu. Kampen är för svår. Jag löser inte knutarna. Nu behöver jag hjälp att dra i trådarna. Att sortera och reda ut. Men psykiatrin har lämnat mig i kylan. Habiliteringen räcker inte till. Senast jag hade en samtalstid var den 16 februari. Mycket har hänt sedan dess. Eller. Inget har hänt, problemen har vuxit. Nu ska jag slääääpa mig till simhallen. Måste hitta en trådände. Måste andas i takt med kroppen. Fortsätt läsa Mycket liten Lina

Lämna en kommentar

Vilse

bortommolnen

Taxichauffören må ha varit en smula tveksam till att kalla detta för ett paradis efter att ha kört från Lund och hit (en 30-minuters bilresa) på 50 minuter. Detta trots att jag visade vägen. Men bara från Kävlinge. Till Kävlinge skulle han klara sig själv. Och det gjorde han, men han valde att köra runt hela Lund först. Hela Lund. Trots att resan var förbetald. Håhåjaja. Men vi hade trevligt i bilen och jag fick vatten på min argpålärarbristen-kvarn. Denne man är lärare. Som så många andra bakom ratten på taxibilar i Sverige. Och lika sorgsen som det gör mig, … Fortsätt läsa Vilse