En älskad pojke som hade bråttom ut i livet
Jag kan inte låta bli att dela det här inlägget i dag. Att det är femton år sedan känns fullt möjligt och helt jävla otroligt samtidigt. Rabarberpajen stod i ugnen. Grannarna skulle komma klockan sex, men de var lite sena. Kalle var tjugo månader och vi hade bestämt med farmor att hon skulle ta hand om honom när det var dags för lillebror (nej, vi visste inte säkert att det var en pojke vi väntade, men med Sten som pappa kan man vara ganska säker på det) att komma till världen. Min stora mage kändes precis som vanligt, trots att … Fortsätt läsa En älskad pojke som hade bråttom ut i livet
