I dag räckte kraften. På Kalles väg har jag avverkat två jobbiga telefonsamtal, producerat d-vitamin och svett. Lyssnat på bok och fått ont i hela kroppen. Drygt 2,5 kilometer i snabb promenadtakt och lite mer än en kilometer jogg. En gör så gött en kan. Fortsätt läsa En gör så gött en kan
Trots att jag jobbat hemifrån idag så blev det så mycket intryck att surret i huvudet gaddat ihop sig till susningar och ringande i öronen. Jag kan inte alls fokusera på ljudboken. Underbart. Verkligen. Lägg till oro, depp och ångest så blir svaret Sobril. Fortsätt läsa Länge leve rätt medicin vid rätt tillfälle
Det här med solen… Man kan ju tro att någon som i snart tjugo år haft nicket Solpuss skulle älska solen men så enkelt är det ju knappast. Jag älskar solen som idé och fenomen men är inte fullt så kärleksfull mot verkligheten. Ljuset är starkt och ilsket. Värme får min kropp att ånga av ångest och annan skit. Värst av allt är alla jävla krav som följer med soleländet när man är svensk. Vända näsan mot solen så fort den tittar fram, få soleksem på två sekunder, inte tåla solkrämen Undvika skugga när solen ääääntligen är här Brun, man … Fortsätt läsa Solpuss i skuggan
Härom sistens pillade jag med samma bild i tre veckor. Efter det är det skönt att färglägga med marker-pennor. En bild på under timmen. Fortsätt läsa Kvällsbild
Det gick så in i bängen bra! Kalle var lugnet själv under hela sjukhusbesöket. Halvtimmen i magnetkameran kändes som max tjugo minuter och Kalle låg blick stilla hela tiden. Imponerad satt jag intill med hörlurar på och en intressant tidskrift utan häftklamrar i knät. Nu festar vi loss på Burger King innan vi kör hem och slappar. Fortsätt läsa Färdigt!
Glasögon, örhänge, klocka, mobiltelefon, halsband, bygel-bh, blixtlås, spännen på skorna, handväskan, plånboken… Allt går bort när Kalle ska undersökas med magnetkamera. Jag tror att jag har koll nu, men allt kan vi ju inte lämna hemma. Jag känner mig hyfsat stabil. Jag brukar kunna samla ihop resterna av mig när det gäller. Som vanligt oroar jag mig över parkering, men vi kör i god tid för att hinna med mina svettiga utbrott. Ville är hemma med magont även i dag. Lite piggare än i går, men tillräckligt liten för att det är okej att han blir hemma. Olle är på … Fortsätt läsa Från det ena till det tredje
Efter en tupplur och lite sen lunch orkade jag minsann både vika tvätt och färglägga färdigt en bild. Nu är det läggdags i sommarkvällen. Fortsätt läsa Dagens bild
I går när allt var mörker inom mig släpade jag mina ledsna fötter till baksidan av vår trädgård. Till körsbärsdalen. En tröstens plats. Fortsätt läsa Tröstens plats
Paniken byggde sakta upp i mataffären. Ökade när Olle ringde för att fråga om han fick åka till Kågeröd. Blommade ut fullt när jag missförstod Ville. Halvvägs hem kom tårarna och illamåendet. Nu kan jag inte sluta gråta och jag orkar inte gå in. Tack och lov så är Kalle hemma och packar upp maten. Fortsätt läsa Och så tar det bara stopp
Tittar på K special om Olle Ljungström. Minnena fladdrar fritt. Jag är nästan-tonåring igen och häpnar över fenomenet. Jag blir tacksam än en gång över att livet och jag förde mig på rätt spår tillsammans. Det hänger på en skör tråd ibland och valet mellan rätt och fel kan vara svårt. Vila, Olle L. Fortsätt läsa Lost somewhere down Memory Lane
Solpuss - bortom molnen 