En sorgsen söndag

Nu har jag checkat ut från campingen. Fem härliga månader är till ända. Ville och jag har haft ett mysigt sista dygn i vagnen. God mat, bra filmer, sovmorgon, yoghurt med päron och ingefära till frukost. Sedan har vi diskat, tömt toaletten, plockat in allt löst i skåpen, tagit bort de extra domkrafterna, bäddat ur sängarna, tömt kyl och frys och packat undan torkvindan. Resten tömmer jag när vagnen mellanlandar här hemma innan vinterförvaring. På onsdag morgon hämtar Sten och jag vagnen och kör till besiktningen. Tills dess får den stå ensam och blicka ut över sundet. Säsongens sista bad … Fortsätt läsa En sorgsen söndag

En helt onödig måndag

Sex timmar Netflix hittills. Solen utestängd med ett morrande. Jag kan inte slutföra en enda jävla tanke utan att ångesten lägger sig i. Efter en fantastisk helg med födelsedagsfirande, tältnedplockning och några underbara timmar med Olle var jag redo för en vecka fylld med roliga arbetsuppgifter. Trodde jag. Nu sitter jag här i min ångestpöl och bara väntar. Väntar på en bättre dag. Fortsätt läsa En helt onödig måndag

Reprisinlägg, i dag är det 21 år sedan

För femton år sedan väntade vi på Kalle. Vi väntade. Och väntade. Och vääääntade. Efter tre missfall var han extra efterlängtad och september var lika varm 1999 som den är i år. Efter tio dygn över tiden hade jag nästan gett upp hoppet om att på riktigt få en bebis. Tobias var här över helgen, och på söndagen spelade vi Monopol innan Sten körde hem honom till mamman. Jag minns att jag stod på stentrappan mot söder och tittade ut över landskapet den kvällen. Sten skulle jobba sju nätter med början på måndagskvällen. I den vackra septemberkvällen frågade jag universum … Fortsätt läsa Reprisinlägg, i dag är det 21 år sedan