Plan: Gå upp sju, träna, köra till jobbet, jobba, hämta Olle, köra hem, vara ledig. Verklighet: Inte komma ur sängen, Olle ringer och vill bli hämtad, ingen träning men väl frukost och nu iväg för att hämta Olle, ha med honom på kontoret tills jag gjort tillräckligt på plats, köra hem, jobba vidare. Suck. Fortsätt läsa Grusade planer
En mullrande känsla av obehag. Som om jag gjort något dumt, har något svårt framför mig eller kanske har glömt något viktigt. I kväll går jag och lägger mig med den känslan i magtrakten. Jag kan inte identifiera varken själva känslan eller varifrån den kommer. Jobbigt. Läskigt. Eller bara onödigt? Fortsätt läsa Obehag
Familjens godisgris är inte hemma. Jag äter inte bröd. Inte socker.Kalle kämpar med vikten.Ville gillar inte mandelmassa.Och Sten kunde ha köpt hur många semlor han ville, men se det har han inte. Fortsätt läsa Inte en semla så långt ögat kan nå
Så. Nu räcker det. Nu kan jag stänga ner jobbet för i dag.I ugnen står två Findus fiskgratänger. Ljuvligt lättlagat och uppskattat av nästan hela familjen. Men en av de som gillar det mest är inte hemma. Olle stannade kvar hos sin kompis och ska sova där i natt. Det betyder att vardagsrummet är tomt så när som på mig och mina ljus. Tråkigt för mig, men kul för Olle och det är ju det som räknas. Hämtar med honom hem efter jobbet i morgon.Just nu vill jag bara gå och lägga mig. Men jag får väl hålla ut ett … Fortsätt läsa Tisdagsfisk
I dag skulle det ske. Ut i uterummet och upp på crosstrainer och cykel efter snart en veckas uppehåll pga förkylning. Men jag nyser och ena örat värker, så det vete sjutton om jag verkligen ska ge mig på det. Kanske bättre att bli friskare först? Men ju längre jag väntar, desto jobbigare blir det väl? Suck. Mycket att göra på jobbet, men jag måste försöka hålla mig till att jobba fyra timmar om dagen och så måste jag se till att ta ut lite mer komp för det jag jobbat extra förra veckan. Det är svårt. För om jag … Fortsätt läsa Tisdag – behöver jag säga mer?
Tillbringar måndagskvällen med Breaking Bad och i Skyrim. Ville är på väg hem från träningen och när han kommer hem ska han och Olle steka chorizo till kvällsmat. Kalle och kompis garvar framför ps3. Mina glasögon behöver putsas och mina kinder glöder. I morgon hoppas jag kunna motionera ett långsamt pass i uterummet innan det är dags att köra till jobbet. Samverkansmöte med sektor utbildning står på schemat. Visst har jag ett skönt, ospännande liv? Fortsätt läsa Visst har jag ett skönt, ospännande liv?
Det blev ett kort besök i ishallen. Både Olle och Ville fick för ont i fötter och kropp av att åka, men en liten runda blev det i alla fall. Efteråt körde vi till bangolfen. Halva banan klarades av innan det blev syskonbråk och Kalle gav upp. Vi andra fortsatte, jag med tårarna brännande. Det är ju själve den att vi aldrig kan genomföra aktiviteter utanför hemmet utan att någon eller några blir ledsna. Jag vet ju att den här dagen var dåligt förberedd och jag vet vad det innebär. Men ändå. 😦 Hur som helst – fika fick vi … Fortsätt läsa Sportlov i miniatyr
Stolt mamma och storebror tittar på. Fortsätt läsa Sportlovet har börjat
En skål med efterrätt (chokladpaj med hallon och vispgrädde) och ett glas vitt senare känns det minsann lite bättre. 🙂 Nu väntar Australian Masterchef med Finingarna och en lång, skön natt utan morgonväckning (ska väl väcka Sten, men annars är jag fri) innan sportlovet tar vid för killarna och jag har en kompledig dag. En tur till havet har lagts till schemat och vi är alla nöjda med våra planer. Trist att vi måste ha in pengar, annars kunde Mannen också följt med. Hur som – jag mår bättre igen. Mitt liv ÄR en berg- och dalbana. Fortsätt läsa Lägger mig med ett litet leende
Har det ungefär hur bra som helst. Sitter och spelar Skyrim och småpratar med Olle i soffan intill. Ledig måndag med roliga aktiviteter inplanerade framför oss. Tittar på klockan – dags att diska för att kunna laga mat. Kommer ut i köket och bryter ihop. Tårarna sprutar och snoret rinner (iofs bra för bihålorna…). Diskar med en blandning av diskmedel och tårar. Gränsen mellan att må bra och att famla blint i mörker är hårfin. På riktigt. Nu puttrar riset på spisen bredvid den färdiga korvstroganoffen. Själv sitter jag i mitt mörker och längtar tillbaka till halv fem. Fortsätt läsa Det blev så mörkt 😦
