Psykiatrisjuksköterska 13.00

Hon har en mjuk och vänlig framtoning. Hennes handslag är för slappt, men varmt. Hon söker ögonkontakt, men hennes blick är inte alls lika genomborrande och svarssökande som psykiaterns var. Hon är några år äldre än jag. Kanske fem, kanske tio – jag har aldrig kunnat avgöra andra människors fysiska ålder. Hon lyssnar intresserat och ställer kloka frågor. När jag tror att jag kan prata runt mig själv, stoppar hon mig med något jobbigt påstående eller en fråga jag vill gömma mig för. Hon är inte alls lika direkt som psykiatern, inte heller lika skarpt intelligent och klarsynt, men hon … Fortsätt läsa Psykiatrisjuksköterska 13.00

Med darrande underläpp stänger jag ner chrome

Helt stabil är jag inte. När min kollega säger åt mig att ta ledigt resten av dagen och underläppen genast börjar darra väljer jag att lyssna på henne och den. Stänger ner chrome där jag har jobbrelaterade sidor uppe, packar ner att göra-listan i säkert förvar i väskan. Nu ska jag bära ut väskan i hallde, dra på mig träningskläderna, fylla vattenflaskan och hoppas att kroppen klarar en tur på crosstrainern. Om det bor en liten förkylning bakom det deppiga, får jag ta det nätt och gå sakta en liten stund. Men jag behöver röra på mig om jag ska … Fortsätt läsa Med darrande underläpp stänger jag ner chrome

Skärmfri tid

Vår skärmfria timme har blivit riktigt mysig. Först äter vi. Oftast tillsammans, men när Ville har träning äter vi lite när det passar. Sedan tar Kalle en liten tur på crosstrainern och om Ville är hemma spelar han och Olle ishockeyspel. Jag läser och dricker en kopp te. Lyssnar på musik, samlar tankarna. I dag tränar Ville och Sten handlar det mest akuta. Kalle och Olle i varsin soffa har diskuterat önskelistor och tomtens existens. Ibland bjöds jag in i samtalet, ibland fick jag be dem tjafsa lite mindre. Sedan gick Kalle i duschen, Olle och jag fortsatte småprata medan … Fortsätt läsa Skärmfri tid

En arbetsdag kvar den här veckan. Det ska gå!

Vi tog oss igenom mötet i morse, Kalle och jag. Mer än så kan man inte säga att det var.Sedan jobbade jag i några timmar innan mörkret tog över mig helt. Lyckades ta mig in på ica och handla en sallad till lunch. Vände ansiktet mot solen i en halv minut och körde sedan hem. När jag kom upp i sovrummet och såg sängen började tårarna rinna. Så efterlängtad. Somnade efter fem minuter. Vaknade av en jävla mus som sprang över golvet. Vi har aldrig haft så här mycket möss och jag har bott här i 17 år. Inte en … Fortsätt läsa En arbetsdag kvar den här veckan. Det ska gå!

Årets sista novemberonsdag börjar med betong i ådrorna

I dag var det nedrans svårt att komma ur sängen. Fick ställa om alarmet och snooza en kvart extra. Kalle är orolig inför mötet. Jag är uppgiven. Just nu ser jag fram emot att komma hem och gå och lägga mig igen. Det känns inte som den bästa moroten inför en onsdag i november, men den får duga eftersom jag inte orkar annat. Fortsätt läsa Årets sista novemberonsdag börjar med betong i ådrorna

Snart kvällsmys med Olle och Ville :)

Inga jobbmöten inbokade varken onsdag, torsdag eller fredag. Men i morgon bitti ska Kalle och jag träffa habiliteringen och skolan igen. Sätter inget större hopp till detta möte då de tidigare varit eländiga. Jag kommer också att försöka nå skolbussansvarig i kommunen i morgon. Skånetrafiken lägger ner hållplatserna längs vår sträcka from 15 december. När jag frågar kommunen när vi föräldrar får besked om framtiden får jag till svar att upphandling av skolbuss inte är färdig. Inte färdig?!?! Mindre än tre veckor innan vår buss slutar gå. Säg det till en autism-mamma och du får en tiger i örat. På … Fortsätt läsa Snart kvällsmys med Olle och Ville 🙂

Darrhänt

Vissa saker dränerar mig helt på energi. Centrala samverkansmöten hör till den kategorin. Efter mötet blev det en dryg halvtimmes jobb innan jag kunde köra hem. Nyss hemkommen sitter jag helt matt i fåtöljen och ser i kors. Vill bara sova, sova, sova. Men det är lite sent att sova middag så här dags, så jag ska försöka hålla mig vaken. Hur, vet jag inte. Kanske bara ska blunda lite här jag sitter och lyssnar på hockeyspelande bröder… Ja, så får det bli. Fortsätt läsa Darrhänt

I går fullmäktige – i dag sekreterare – Ville kan, han

Länge låg vi i sovrummet tillsammans och lyssnade på min ljudbok innan Ville tassade ner för att titta på TV i soffan. Jag låg kvar en stund och hörde plötsligt Ville prata. Konstigt – mobiltelefonen hade jag ju bredvid mig och ringsignalen på hemtelefonen kan väcka halvdöda. Så hör jag Ville säga ”Mamma, det är till dig” och så räcker han mig en telefon. Jag stirrar misstroget på den och frågar Ville ”Vad ska jag göra med den här?” (rakt in i luren…) varpå Ville skrattar och säger ”Prata!”. Okej…”Jaaa…det är Lina”.”Hej, det här är………….har jag kommit till Lärarförbundet i … Fortsätt läsa I går fullmäktige – i dag sekreterare – Ville kan, han