Hösten -99

Jag har sett mörkare novembermånader. Jag har sett ljusare. Det år Kalle föddes, var hösten mild och mjuk. Det allra finaste hade getts mig efter ett flertal missfall med åtföljande sorg. Den allra största lyckan vilade i min famn den hösten. Vi bodde i tresitssoffan av furu, Kalle och jag. Kalle med stor hunger, jag med silikontutte på bröstet och handduk över axeln, insvept i bebisdoft och bröstmjölkkräks. I tvåsitssoffan låg lilla Johanna med den svarta kalufsen och bredvid henne satt min nya, allra mest värdefulla vän i världen, Susan. När Kalle nöjde sig med ständigt ammande, krävde Johanna högljutt … Fortsätt läsa Hösten -99

Med svetten rinner känslorna

   En mil, 40 minuter. Må gud stoppa mig om någon gång säger till en deprimerad själ att motion och träning gör underverk med humöret. Om man inte kan ta sig upp ur sängen för att själen gråter svärta, kan man inte förväntas klara av ens minsta lilla promenad. Om vägen till kylskåp och toalett är den enda man orkar vandra, behöver man annat än motion.  Men när man är uppe, jobbar några timmar om dagen och i alla fall försöker klara av familjelivet, kan motion och träning göra underverk med humöret. I dag har jag känt tunga känslor rinna … Fortsätt läsa Med svetten rinner känslorna

Hes och darrig

Nej, vi är sannerligen inte landets mest harmoniska familj.Total sammanklappning i morse.Kalle ballade ur över en småsak, fick frispel och triggade igång både mig och Sten. Jag vet verkligen bättre än att börja skrika, men ibland kan jag inte hålla frustrationen inne. När han trycker på fel knappar är det svårt att inte reagera med ilska och tårar. Kalle skrek sig till huvudvärk och vägrade åka till skolan. Så vi bar oss illa åt alla tre en liten stund innan jag hamnade på gränsen till en fullskalig panikattack, Sten körde på jobb och Kalle fick order om att stanna på … Fortsätt läsa Hes och darrig

Kväll i Rävetofta

Vi är inte landets mest harmoniska familj, men vi har varandra.Vi är inte landets mest ordningsamma gäng, men vi vet hur man älskar.Vi må sitta var och en för sig på kvällarna, men vi känner samhörighet. Jag har just köpt biljetter till nästa Hunger Games-film. Winnerbäck strömmar ur högtalarna. Kalle spelar krigsspel på ps3. Sten läser dn.se, avbryter för att skriva ut biobiljetter och tända pannan. Olle och Ville sitter i soffan. Den ene har hörlurar på och chattar omväxlande på mobilen och datorn. Den andre har surfplattan i knät och upprepar det fantastiska mantrat ”I love you, mummy” med … Fortsätt läsa Kväll i Rävetofta

Torsdag kväll

Nu vill jag dricka vin och se en romantisk komedi. Men jag dricker bubbelvatten och väntar på att Bytt är bytt ska börja. För då får jag krypa ner mellan två fina mysproppar och bara njuta av dem. Strunt samma vad TV:n visar då. Ville har fortfarande ont i huvudet och om han behöver vara hemma i morgon ska minsann jag också vara det. Mamma är det viktigaste jag är. Fortsätt läsa Torsdag kväll

Mamma-oro

Halv tio ringde Liten. Ledsen och lite yr. Jag bad honom äta något och han sade att han klarade sig ensam ett tag till. Halv tolv ringde jag för att fråga vad han ville ha till lunch. Inget svar på mobilen. Inget svar på hemtelefonen. Jag ringde och ringde. Tänkte ”Han ligger i min säng och har glömt ta upp telefonerna” och ringde Sten som inget hört. Trots att förnuftet tänkte att allt var bra, så var det inte utan att magen drog ihop sig när han inte hörde mitt hej-rop när jag till slut kom hem. Men allt är … Fortsätt läsa Mamma-oro

Jobbiga beslut

Liten blir hemma från skolan i dag. Huvudet värker och bulan har gjort det svårt att sova. Det verkar inte som om han har hjärnskakning. Det tackar vi ryggsäcken för. Pappa står stand by med telefonen i fickan om Ville börjar må sämre. Jag har det enda möte på flera veckor som jag verkligen behöver närvara vid (hur irriterande är inte det…). Men jag är hemma före lunch och när jag ska iväg i eftermiddag igen, är Kalle och Olle hemma och kan ta hand om lillebror. Det kommer nog inte att gå någon nöd på honom, men visst hade … Fortsätt läsa Jobbiga beslut

En ny, otäck bild har etsat sig fast på min näthinna

Jag hade kört fram till kedjan mellan muren och staketet. Äntligen kom han.Fick se mig i bilen.Blev glad och vacker.Började leende springa mot mig.Äntligen kom han.Springande. Kedjan.Han stannar inte.Kedjan.I magen.Han studsar bakåt.Landar på ryggsäcken.Slår bakhuvudet i blöt asfalt.Jag kastar mig ur bilen.Hör hans gråt efter mamma.Paniken.Hans.Min.Jag tar honom i min famn.Aldrig vill jag släppa.Min älskade unge. Nu sitter han i soffan med ont i huvudet.Och jag mår illa. Fortsätt läsa En ny, otäck bild har etsat sig fast på min näthinna

November på riktigt

Så där, ja.Kommer ut på nätet med min dator, men telefonen påstår att nätverket är skyddat och kräver lösen. Jag skapade förvisso ett nytt nätverk i går för att se om det kunde stampa igång bredbandet, men inte 17 gjorde jag det till ett skyddat nätverk. Har varken användarnamn eller lösenord. Håhåjaja. Nu vet jag ju i alla fall vad jag ska pyssla med i eftermiddag… Men först ska jag hitta en kudde att lägga huvudet mot. Jag är låg, låg, låg och behöver sova för att se om det hjälper. Om inte, tänker jag skylla på vädret. November kom … Fortsätt läsa November på riktigt