Jävla självförakt

I kön till kassan på Ica såg jag plötsligt mig själv utifrån. Nej, inte rent faktiskt, men jag fick en inre bild av mig där i kön. Och som jag hatade det jag såg! Kroppen, händerna, ansiktet, själen. Plötsligt ville jag på inget plan vara jag. Illamåendet sköt snabbt genom kroppen och jag fick verkligen kämpa för att ta mig genom kassan, ut i bilen, hem, packa upp. Ångesten fick mig att svettas och jag klädde raskt av mig och gömde mig under dubbla täcken. Fullt fokus på ljudboken och snart sov jag. Sömn är läkande. Nu försöker jag förlåta … Fortsätt läsa Jävla självförakt

Så blev det kväll

  På väg till jobbet 12.15  Alla barnen fixade hela skoldagen. Kalle med hjälp av en massa sms, men han gjorde det! Ville har varit ensam hemma ett par timmar och även det har gått bra. Det är märkligt hur stora de blivit, mina killar.  Även jag fixade hela dagen. Förmiddagen var härlig men eftermiddagens stillasittande var en utmaning.  Det är helt galet med ljummen luft klockan halv sju på kvällen i mörka november. Månen är stark och natten blir troligen fylld av drömmar. Nu längtar jag till sängen och min ljudbok. I morgon kommer mamma och H. Fortsätt läsa Så blev det kväll

Lunchdilemma

Messar med Kalle som är hungrig. Vegbullar till lunch och kafeterian stängd. Huvudvärk igen. 😦 Tänkte köra förbi med en macka, men jag hinner inte innan lektionen börjar. Jobbigt när man inte kan hjälpa. Det får bli knäckebröd och mjölk (men han gillar inte mjölk, så det blir nog vatten…).  Själv ska jag lyxa till det med en kebabsallad till lunch. Som kompensation har jag köpt franska hot dog-bröd, korv och vitlöksdressing till alla min pojkar i kväll när jag är på möte. Ombudsträff i kväll och central samverkan i eftermiddag. På med de lila stödstrumporna för att slippa krypningar … Fortsätt läsa Lunchdilemma

Eftersvettas

Eftersom morgonen ballade ur (eller, rättare – familjen ballade ur) var det ingen idé att krypa ner i sängen igen, så när familjen kört fixade jag frukost och bloggade, kollade fejjan en stund. Efter det kom motivationen smygande och jag bytte raskt om till träningskläder. Nu sitter jag och eftersvettas kopiösa mängder. Jag trampade på i bra tempo och bröt för några snabba intervaller. Känslan just nu är obetalbar. Jag har aldrig gillat annan fysisk aktivitet än sex, men känslan efteråt är värd en hel del besvär, det erkänner jag glatt just nu. Fortsätt läsa Eftersvettas

När får vi belöningen för allt slit?

På fem minuter raseras hela morgonen. Det är bråk, skrik, tårar, klumpar i magar och frustration, desperation. Alla känner sig felbehandlade, alla gör fel. Allt vi vill just nu är att kvällen ska komma och gömma oss i mörker. Nej – ingen sade att det skulle vara lätt att leva med tonåringar. Men tonåringar med autism är minsann överkurs. Fortsätt läsa När får vi belöningen för allt slit?

Svirret

Just nu undrar jag om jag alltid, hela långa livet, kommer att vara tvungen att acceptera att leva i en lägre sinnesstämning. Lägre än jag vill, lägre än jag trivs i, bara lägre. Nej, man kanske inte ska tänka så. Allt vi har är nuet. Men i det här nuet, liksom i det förra och det förra och det innan dess, har jag varit låg. Jag har varit låg i flera år nu. 2010 fick jag min diagnos. Då var jag deprimerad efter en tids slitsam hypomani. Det låga har förvisso lämnat plats åt perioder av mixat mående. Perioder av … Fortsätt läsa Svirret

Fotbollsmamman står inför nya utmaningar

Villes spelschema för vintern har kommit. Det är cuper till höger och vänster. Roligt, men tufft när mamman inte mår bra. Vi börjar (älska framförhållningen?) med Halmstad på söndag. Halmstad. Det är drygt 11 mil dit. Och det finns inte på min karta att samåka, så det är bara att klistra på masken, dra på supportertröjan och kasta sig ut. Jag. Vill. Inte. Men jag vill ännu mindre lämna liten på parkeringen för samåkning och se honom åka iväg utan mig. I kväll roar vi oss med att ringa runt de som köpt pandasaker av Ville, för hans beställningslista gömmer … Fortsätt läsa Fotbollsmamman står inför nya utmaningar

Måndag i bättre fart

Ville har häckat i säng och soffa hela dagen. Förhoppningen är att han ska komma iväg till skolan i morgon. Kalle kämpade sig igenom förmiddagen och fick följa med mig hem före ett. Nu har han sovit en stund och ser mindre blek ut. Olle kommer när som helst med bussen och sedan är det bara Sten som fattas. Jag har trampat en halvtimme på crosstrainern och efter det duschat varmt. Vilken lyx! När Olle är hämtad vid bussen tänker jag mig en kopp te och Downton Abbey innan vi beställer Pandasaker. Till kvällsmat blir det spaghetti och köttfärssås, klassikern … Fortsätt läsa Måndag i bättre fart

Tack för lovet

Höstlovet blev fint. Vi saknade Olle, men nu är han hemma igen, vår modige tonåring med stort hjärta. Vi som var hemma har ätit på restaurang, badat och halloweensminkat oss. Vi har sett på film och vi har myst en hel massa. Jag har tränat lagom lite och ätit för mycket onyttigheter. Jag var inte ledig hela lovet, men tillräckligt för att det ska kännas kymigt att jobba igen. Huset är hyfsat städat och Sten är görsnygg i den lila lammullströjan. Vinet är slut och i morgon ska jag på möte jag inte gillar. Ville ska på fotbollsträning och redovisa … Fortsätt läsa Tack för lovet

Är söndagen slut snart?

Vi har bråkat, gråtit, klagat, gnällt och svettats floder. Vissa har vägrat klä på sig, andra har surat över surfplattans användande i bilen. Någon har ätit någon annans kvällsmat och någon har mest varit plågat tyst. En kan inte sluta tjafsa om högt och lågt, en annan har svårt att inte svara emot. Jag har klåda i näsan och ångest i drivor. Dricker vin och låtsas att det är allt annat än söndag efter lov. Men mitt i detta lyckades vi städa bottenvåningen, köra till Lund och se Pojken med guldbyxorna och äta kvällsmat. Även om det sistnämnda skedde på … Fortsätt läsa Är söndagen slut snart?