Jag visar dig gärna
November står i farstun och vill in. Mörkret har gått före och mot det kan jag inte värja mig. Tänder ljus, filtar in mig och försöker göra sådant jag mår bra av. Men mörkret rår jag inte på. De krispigt vackra höstlöven faller skoningslöst mot marken. Virvlar en sista dans innan de klibbar fast i jorden som slukar dem. Liksom löven förmultnar, vissnar delar av min själ. När trädgrenarna lämnas kala, ensamma och torra inför den långa vintern, lämnas själen i tystnad. Mina depressioner är tydligt årstidsrelaterade. Jag kan må lika dåligt, eller sämre, även i sommarsol och vintervit snö, … Fortsätt läsa Jag visar dig gärna
