Lämna en kommentar

En del människor är modigare än andra

bortommolnen

  Jag har den stora glädjen att ha en mycket modig son.  I morgon åker han ensam till Dalarna och en familj han aldrig träffat. I morgon åker han tåg med byte i Storstan. Ensam med sin lila resväska och den egenhändigt sydda tygväskan.  I dag var han en av två utklädda på skolans Halloween-dag. Älskade unge. Du är så vacker, stark och modig. Var stolt över dig. Det är jag. (Jag lägger av princip aldrig ut bilder av mina barn på nätet, men den här säger så mycket om allt det som är viktigt för mig, att jag gör … Fortsätt läsa En del människor är modigare än andra

Lämna en kommentar

#tgif – still

bortommolnen

Olle packar och förbereder sig inför resan. Jag tjatar om hur han ska göra när han är på Centralen. Efter i morgon får ingen någonsin kalla mig hönsmamma mer. So there! Kalle har gjort bra ifrån sig på praoplatsen. (Stolt!) Det belönade sig med 200 pix och en rejäl rabatt på diverse kablar och fix han köpte med sig hem. Även jag fick bra rabatt när jag beställde en laddningsbar stavmixer. Jobbveckan har varit intensiv, men nu ska jag vara ledig över helgen samt måndag och tisdag (om inget akut inträffar). Skönt! Så nu lutar jag mig tillbaka med ett … Fortsätt läsa #tgif – still

Lämna en kommentar

Torsdag och veckan rullar vidare

bortommolnen

  Sovmorgon och sprängande huvudvärk. Ont i kroppen. Troligen samma förkylning som i dag håller både Ville och Kalle hemma, men inte hindrar Olle från att åka till skolan. Heja dig, Olle! Innan jag fått i mig sen frukost, ringde jobbtelefonen och jag blev påmind om hur svårt det här jobbet kan vara. I eftermiddag ska jag till Kågeröd, men först vill jag se hur långe jag orkar trampa på crosstrainern. Kanske förkylningen hindrar mig, men jag vill i alla fall trampa igång den för att inte tappa motivationen. Min motivation till fysisk aktivitet (om vi inte pratar om sex…) … Fortsätt läsa Torsdag och veckan rullar vidare

Lämna en kommentar

Det går inte vår väg

bortommolnen

Somnade i reklampaus i Dicte. Vaknade snart av telefonsignalen. Mamma. Innan jag hann sätta i gång programmet igen, var det dags att hämta Ville vid bussen. En gråtande Ville. Han har glömt gympaväskan. Trodde att han glömt den på bussen, så vi körde efter tills vi fick möjlighet att kliva på i Röstånga. Ingen väska. Så vi körde vidare till Svalöv, för nu mindes han att han haft väskan på busshållplatsen. Ingen väska. En fin ryggsäck med lagets logga innehållande bl a ett par helt nya pumaskor. Körde hem. En timme tog rundan. Väl  hemma rasade vi ihop i en … Fortsätt läsa Det går inte vår väg

Lämna en kommentar

Nu måste jag pausa

bortommolnen

  När jag kramade om min kollega för dagen innan han körde vidare, kände jag mig nöjd. Vi har ett stort arbete framför oss, och det kommer inte att bli helt lätt. Men det känns okej eftersom jag tycker att det är så viktigt att våra medlemmar känner att vi kämpar för dem. Så – på det planet, allt väl för stunden. Efter det gick jag direkt till Apoteket. När jag släpat en papperspåse modell gigantisk till bilen kände jag hur mitt mående försatte sig i fritt fall. Om jag, för att kunna fungera, måste hämta hem sjukt stora mängder … Fortsätt läsa Nu måste jag pausa

Lämna en kommentar

Onsdagstankar

bortommolnen

Märkligt att man kan ha så fantastiska vänner och en kärleksfull familj och samtidigt ha så svårt att tycka om sig själv. I dag ska jag försöka landa i allt det där fina jag har runt omkring mig och ignorera den negativa rösten som bara stör. Ett rekryteringsbesök står på schemat i dag. Ännu en för mig ny arbetsuppgift som jag ska utföra tillsammans med en rekryteringsambassadör. Spännande. Och det kräver verkligen att jag håller negativa tankar väck. Eftermiddagen ska ägnas åt snälla tankar (wish me luck), vila och en cykeltur om vädret tillåter. Om inte, så får crosstrainern ställa … Fortsätt läsa Onsdagstankar

Lämna en kommentar

När självkänslan vill ha näring

bortommolnen

Upptäcker plötsligt att jag sitter med tomt stirrande blick. Ögonen vilar på bokhyllan. Tankarna irrar, vill inte ta fäste. Klumpen i halsen, den knutna näven, fladdret i magen vittnar om oro. Lyssnar en stund på texten som sjungs så vackert i lurarna (de älskade, nya lurarna). Känner efter. Vad handlar oron om just nu? Suckar djupt. En gång. Tre gånger. Vill inte ta i det. För jag vet ju redan. Det är självkänslan som kallar på uppmärksamhet. Den är svag, så svag i dag. Den vill ha näring, men jag har ingen näring att ge. Lyssnar vidare. Blundar. Försöker tycka … Fortsätt läsa När självkänslan vill ha näring

Lämna en kommentar

Muttrar en smula

bortommolnen

Och vila blev det.Jag körde raka vägen hem, kramade Ville, klädde av mig och gömde mig under dubbla täcken. Två timmar senare var jag redo att möta världen igen. Klådan är kvar, men lindrigare. Förra hösten var jag på allergi- och lungmottagningen i Lund för att försöka komma i fråga för hyposensibilisering. Men se, jag har inte tillräckliga besvär för det. Så jag kanske bara inbillar mig klådan? Eller så kanske den är stressrelaterad – det är ju populärt. Eller så är det helt enkelt för att det är tisdag i dag. I så fall kan jag ju slappna av … Fortsätt läsa Muttrar en smula