Nu är arbetsdagen slut.En kopp te och en kram av Sten.Ett avsnitt av Breaking Bad och snart hämta Ville vid bussen.En promenad, lite disk, lite sovrumsstädning, lite matlagning återstår.I morgon kommer mamma och H.Oktober är visst här. Fortsätt läsa Första oktober
I dag är jag, trots ångest, på rätt sida om kanten. Bevis för detta – jag gav mig ut i skogen. En timme på knastrande grus med min kompis Lila (ja, vissa kallar henne cykel…) och psykopaten Silfverbielke som sällskap. Nu mår jag bättre än innan jag körde och förhoppningen är att räkningarna ska vara betalade innan jag kör till jobbet.Ville äter glass till lunch och de bleka kinderna har bytts mot röd värme. Tack för allt stöd, alla mina underbara bloggläsare. Fortsätt läsa På rätt sida branten
Jaha. I dag är det Ville som ska vara hemma. Huvudvärk. Blek om nosen och varm men utan feber. Mitt behov av ensamhet är enormt just nu. Om jag ska hålla undan depressionen så länge det går, så måste jag få vara ensam. Men min ensamma fredag var Kalle hemma. Min ensamma måndagseftermiddag var jag (visserligen ensam) på cellprovtagning. Min ensamma tisdagsförmiddag får jag tillbringa med Ville. Missförstå mig inte – jag älskar att vara tillsammans med mina barn och en förmiddag med Ville är jättemysigt. Men jag behöver tystnaden och de tomma rummen för att hitta mig själv. Nu … Fortsätt läsa Det går sådär
Just precis i dag, när jag dipp, dipp, dippar. När jag är på kanten till en mörk, nedåtgående virvel. Blev jag påmind om vilken fantastisk tur jag har haft med psykiatrin. När jag läser om hur vänner i olika bipolära forum blivit behandlade vet jag att jag kan skatta mig lycklig. Just precis i dag. När jag som bäst behövde påminnas, ringde en psykiater upp mig. Hon hade fått mina provsvar i sin inkorg och nu ville hon veta hur jag ville att dessa skulle kommuniceras i framtiden. Hon frågade också om jag är nöjd med den kontakt jag i … Fortsätt läsa På kanten
Efter cellprovtagningen tog jag på mig trosorna bak- och fram, fick trosskyddet i rumpan och blodet i trosorna. Obekvämt var det också. Tjo! Fortsätt läsa BTW
Orkar knappt lämna soffans trygghet. Tack familjen för att ni behöver mig.Orkar inte ta hand om disken. Tack finaste Sten som hörs skramla i köket.Orkar inte laga mat. Tack gårdagens rester och brödet jag köpte.Orkar inte äta mat. Tröstäter yoghurt med mandel i stället.Orkar inte betala räkningarna. Hoppas motivationen vinner innan oktober går för långt. Vet inte hur jag ska kunna stå emot höstdepressionen som knackar på min axel om tillvaron ska vara sådan här. Men jag får ta en liten minut i taget just i kväll. En. Minut. I. Taget. Fortsätt läsa Depressionen flåsar mig i nacken
Hemma nu.Morgonens stämning lever.Jag vill säga upp mig som mamma. Fortsätt läsa Ingen bra dag = årets underdrift
Trodde att jag hade lite koll på nästa vecka. Jobb, cellprovtagning, möten, fotboll… Så ringde mamma. Det blir visst oktober i veckan som kommer. Och med oktober kommer mamma och H för att bygga friggebod. Tjo! Bara att tänka om. I dag är jag trött, trött. Myser i mitt lilla hörn efter cykelturen. Läser om Estonia och minns. Låter ögonlocken falla en kort stund och tackar för mitt liv. Fortsätt läsa Trött
Den backiga och galet vackra milsrundan. Den 14 augusti cyklade Olle och jag rundan på en timme. I dag tog det 46 minuter trots blåsten. Stolta. Fortsätt läsa Nu tar jag söndag
