Lämna en kommentar

En annan sorts onsdag än planerat

bortommolnen

Solen skiner och uterummet är snart uppvärmt.Alla planer för dagen ändrades av bölddödandet i går.Det blir ingen cykeltur. Det blir heller ingen långpromenad för att ersätta cykelturen. Det blir ingen tripp i ensamhet till Nova Lund för att hitta något billigt, fint att jobba i. Det blir ingen dusch, ingen diskning.I stället blir det jobb från fåtöljen, hämta barnen med bil vid bussen, ta det lugnt och vila, vila, vila.Såret gör ont hela tiden, värst när jag råkar komma åt dränaget, så jag går hjulbent och ler snett.Jag har tagit tre tabletter av antibiotikan, så snart ska det väl kännas … Fortsätt läsa En annan sorts onsdag än planerat

Lämna en kommentar

Ord i fin förpackning

bortommolnen

  Mina vackraste anteckningsböcker har kärt innehåll.  Den undre köpte jag till mig och Sten i julklapp efter en tuff höst. I den skrev vi positiva, fina saker till varandra. Men eftersom det blev en ganska ensidig konversation rann det ut i sanden. Om vi glömmer bort varandra igen, ligger den på hedersplats i vardagsrummet och väntar. Den övre, mindre, är min egen. Den innehåller fortfarande inte så mycket, men desto viktigare det som finns i den. En lista över saker jag vill göra oftare. Saker jag mår bra av. Du vet, när man tänker ”Varför gör jag inte det … Fortsätt läsa Ord i fin förpackning

Lämna en kommentar

Känsliga läsare…varnas?

bortommolnen

Upp på britsen och fram med skalpellen.I händerna på en polsk kirurg. För ett par dagar sedan började en liten böld i ljumsken störa min tillvaro. Den har gjort ont. Riktigt ont. Det har varit svårt att sitta, gå och cykla. Så när jag skulle byta kläder inför dagens möten, upptäckte jag att den rackaren blivit mörklila och att en ilsket röd svullnad spridit sig en bit ner på benet. Det kändes ju mindre bra. Försökte ivrigt få tag i Sten, men lyckades inte. Bestämde mig för att köra till byn och delta i första delen av mötet innan jag … Fortsätt läsa Känsliga läsare…varnas?

Lämna en kommentar

Det här med cykling

bortommolnen

För att du ska har en chans att förstå vilken seger det är för mig att kunna cykla till jobbet – följ med mig på en minnesresa. Liten Lina, enda barnet, lekte sällan med andra barn, inte ens när de fanns att tillgå. På dagis satt jag hellre med personalen och pysslade. Hemma lekte jag stillsamma lekar, gärna inomhus. Så började skolan med gympa. Inte min grej. Jag ägnade nio år av skolgympa åt att slippa undan. Glömda kläder, lappar från föräldrarna, längst bak i kön hela tiden… Och ångest. Äkta jävla ångest hela kvällar och nätter inför redskapsgympapassen. Jag … Fortsätt läsa Det här med cykling

Lämna en kommentar

Fy f*n vad vi är bra!

bortommolnen

Stopp nr 1, Stadium outlet:Åtta par gympaskor, ett par iläggssulor, två par joggingbyxor till Ville, en sport-bh, två par trosor, en funktions-tisha, en cykeljacka och tre helt vanliga t-shirts. Stopp nr 2, Dressman:Två par byxor till Kalle, två par arbetsbyxor och en ulltröja till Sten. Stopp nr 3, KappAhl:Två par jeans och fyra tröjor till Olle. Stopp nr 4, Nyckelfixaren:Tre mönstrade husnycklar, en hänglåsnyckel och en nyckelbricka. Stopp nr 5a, Vaddetnuheterbilligagrejer:Servetthållare till expeditionen. Stopp nr 5b, Kalle köper rea-hörlurar på Teknikmagasinet. Stopp nr 6, Katjas pizza:Två barnpizzor, en barnkebabtallrik, en kebabsallad. Stopp nr 7, Rävatofta 1500, fåtöljenOver and out. Fortsätt läsa Fy f*n vad vi är bra!

Lämna en kommentar

Nu lägger jag den här veckan i minnespåsen tillsammans med en bild från förra helgen

bortommolnen

Jag hällde upp ett glas vitt. Sedan bad jag Sten om hjälp med coleslaw-tillverkningen. Det dragna fläsket och kålsalladen fungerade som balsam för min trötta själ. Ett glas vitt till och resterna av blåbärspajen jag bakade till fika, P3 dokumentär och lite tramsspel på datorn. Ett beslut att cykla till jobbet i morgon, ett nystädat hus, några kramar, pussar och förstående kärlek. Nu väntar ett avsnitt av Orange is the New Black i vitbäddad säng med änglaörngott. Jag håller ihop. Tråden är skör, så skör. Men jag håller ihop. Jag antar att jag är rätt stark, trots allt. Fortsätt läsa Nu lägger jag den här veckan i minnespåsen tillsammans med en bild från förra helgen

Lämna en kommentar

Man vet att ett skov av någon sort mullrar upp sig…

bortommolnen

…när för mycket saker framför mig (rent fysiskt, t ex en bokhylla eller elefantsamling som ska dammtorkas) gör att jag blir illamående och vill fly långt bort.…när händerna börjar skaka och värka och paniken väller upp för att jag inte kan hantera en jobbig situation (t ex när det ligger saker på golvet utanför papperskorgen i vardagsrummet).…när alla kroppens muskler exploderar i smärta efter oerhörd ansträngning (t ex fem minuters badrumsstädning).…när minnet av en timme i gråtande fosterställning känns som det vackraste minnet, det skönaste alternativet.…när allt jag vill är att bli hårt omfamnad, men inte klarar av kroppskontakt.…när fläsket … Fortsätt läsa Man vet att ett skov av någon sort mullrar upp sig…

Lämna en kommentar

Söndagsfeeling

bortommolnen

Fem i åtta klev jag, seg som honung ur sängen. Kvart i nio (försenade pga inslag om Malmö-demonstrationen på radion) satte vi oss på cyklarna, Olle och jag. Fyrtio minuter i granskog, på grusvägar, på slingrande asfaltsväg. Åtta kilometer med lagom hårt arbetande kropp. Sedan snabbt in, snabbt ur duschen. In i bilen, köra Ville till matchsamling, vidare till Ica för vitkål och rotselleri. Nu en paus i bilen innan matchen börjar. Iklädd  Villes mamma – tröjan. Hemma väntar städning , pulled pork – kok och coleslaw-trixande. Och jag är så tacksam att jag inte ligger i fosterställning och gråter. Fortsätt läsa Söndagsfeeling

Lämna en kommentar

Tom med plats bara för sorg

bortommolnen

Helt dränerad på energi och glädje. Fylld av sorg och ensamhet. Trots min fina familj som sluter upp med kramar, värme och kärleksfulla ord så är jag ensam. ”The only person you really have is yourself.” som min älskade Susan sade strax innan hon dog. Och visst är det så. Dör gör man ensam, även om rummet är fyllt av kärlek och familj. Jag har inga planer på att dö inom det närmaste, men i dag är jag ensam mitt i ett rum fyllt av kärlek och familj. Människan visar så fula sidor av sig själv i min närhet och … Fortsätt läsa Tom med plats bara för sorg