Mikael Olsson
Det var strax efter gryningen. Sommarnatten hade varit ljum och fuktig. Det doftade tallbarr och sanden knastrade tyst under däcken. Trots att solen snart skulle värma morgonen var det lite obehagligt att cykla den korta sträckan genom skogen och jag trampade på så fort jag kunde. Lysmaskarna fascinerade längs stigen. I huvudet snurrade tankarna. Skulle vi ses igen? Var det bara jag som kände så starkt? Vad är meningen med kärlek om den så snart tar slut? Hans stora, lockiga hår mellan mina fingrar. Hans läppar. Hans händer över min längtande kropp. Rökpauserna i det fuktiga gräset. Mörker och nakna … Fortsätt läsa Mikael Olsson
