Jag är tillbaka

…i bloggen, på jobbet, i soffan, i ångesten. Det gjorde mig verkligen gott att vara hemma några dagar. Ångesten lade sig, magen lugnade ner sig i alla fall ett snäpp, eksemen i nacken lade sig. Nu har jag jobbat ett par dagar och jag får åter kämpa mot mina demoner. Psykiatrin lyser med sin frånvaro och så länge jag klarar att jobba så får jag snällt göra det. Dessutom är det ju så mycket roligare att jobba än att sitta hemma och glo. Tjo! Fortsätt läsa Jag är tillbaka

Idag finns det en gnutta liv i mig

Sovmorgon, HP och frukost i sängen tillsammans med Ville. Efter det rensade jag garderoben med hemmakläder. Det blir fem fyllda påsar till Emmaus kilo-pallar och lite till textilåtervinning. Sedan fick köket en omgång, jag en dusch och nu har jag tänt nag champa och några ljus, gjort en islatte och startat Netflix. Lite choklad på det och jag mår minsann en smula gott. Fortsätt läsa Idag finns det en gnutta liv i mig

Det är halt under rumpan

Jag borde ha varit förberedd. Det är inte första gången jag stannar hemma för att pausa några dagar när jag känt att stressen och ångesten tar över. Trots det är jag i kväll ledsen och besviken. Det går neråt, neråt och jag gör vad jag kan för att bromsa farten. Tanken kommer- jag kanske bara skulle ha jobbat på. Stretat mig igenom dippen. Det här är inte roligt. Inte vilsamt. Bara mörkt och svettigt. Fortsätt läsa Det är halt under rumpan

Det går ännu bättre idag

HP- morgon, yoga, frukost, dusch och sedan en timmes plågsam, underbar massage av min fina vän. Jag kunde riktigt känna ångesten dräneras bort. Hemma igen och Olle hade lagt en timme av sin arbetsdag (han jobbar för oss så att vi kan betala hyra till flickvännens mamma) på att dammtorka och dammsuga bottenvåningen. Nu ligger jag på soffan och njuter av mina mjuka muskler. Fortsätt läsa Det går ännu bättre idag

Jag är minsann inte oumbärlig

Jo, det var säkert rätt beslut. Några dagar utan press, stress och jobbtankar. Nu ska jag bara lyckas stänga av just de tankarna, annars kan jag ju lika gärna jobba… När jag skickat det sista jobbmejlet tog den över mig. Helvetesångesten. Och med den kom kramper i magen och spring på toaletten. Vad fan, liksom. Jag har sjukskrivit i fyra dagar, inte fyra månader! Nu ska jag försöka skölja av ett par kilo ångest i en het dusch. I morgon är allt jag ber av mig själv en stunds yoga. Och vila, vila, vila. På torsdag ska jag köra till … Fortsätt läsa Jag är minsann inte oumbärlig