Lämna en kommentar

Sätter vardagen på paus

bortommolnen

När jag skulle skriva in min frånvaro i systemet kunde jag se att jag inte haft någon sjukfrånvaro sedan april 2019. Det är fan rekord för mig! Men nu håller det inte riktigt längre. Ångesten kväver nästan all glädje, frid, ro och vila. Och det ångesten inte tar, har magen monopol på. Visst – jag skulle kunna fortsätta vidare framåt, så illa är det inte att jag helt klappat ihop. Men det är tillräckligt för att jag ska ge mig själv en paus. Så. Med illamåendet högt upp och snaran runt hals och mage, säger jag stopp för några dagar. Fortsätt läsa Sätter vardagen på paus

Lämna en kommentar

Färgerna är i alla fall glada

bortommolnen

Min lediga dag blev inte alls vilsam. Först utvecklingssamtal med Ville, inga problem. Det var på väg till optikern problemet vaknade. I panik sladdade jag in på Max parkering för ur-akut toabesök. Vidare till Synsam på darriga ben. Mitt under synundersökningen tvingades jag kasta mig ur stolen och hitta närmaste toalett. En liten runda på Cassel’s rea vågade jag mig på men jag hann inte betala klänningen jag hittade (en modell och storlek jag redan har, prova var ju helt uteslutet) innan det var dags att rusa till den tredje toaletten. I morgon ska jag till Malmö. Just nu. Törs … Fortsätt läsa Färgerna är i alla fall glada

Lämna en kommentar

Det är nästan en brännande känsla i skallen

bortommolnen

Malmödag idag. Jag vågade inte ta tåget eftersom magen bråkar men det gick bra att köra och cirkel k i Lomma bjöd på hyfsat fräscht toalettbesök . Oroat mig i onödan, således. Men efter en sådan här dag blir mina begränsningar tydliga. Det tar timme efter timme efter timme att bearbeta allt som sagts. Av andra och av mig själv. Det är nu den brännande känslan kommer. I morgon väntar ännu en spännande förmiddag på jobbet och på eftermiddagen ska Ville äntligen bli av med stygnen på stortån. Efter det är planen att köra till optikern för att få ordning … Fortsätt läsa Det är nästan en brännande känsla i skallen