Köksbordet är nypyntat, jag är nyvilad och har en skål med blåbärskärlek på bordet intill mig. Lite tuff dag på jobbet, men det ska jag försöka skaka av mig. Snart kommer Ville hem och då vill jag vara en glad mamma. Fortsätt läsa Fredagsnöje
Jag fick tvinga mig ur både fåtölj och morgonrock för att dra på mig träningskläderna och ta mig ut till gnisselredskapen. Tvinga mig. Seg som en sula. Om jag ser ut så här nu efter, kan du ju gissa hur illa det var. 🙂 Fortsätt läsa Ännu ett pass avklarat – Tjo!
Efter att ha stöttat fyra små ryggar i det här huset, får den lila stolen vila i brädhögen innan den fortsätter sin tjänstgöring som ved och värme. Tack för alla de här åren. Fortsätt läsa Inte helt uttjänt än
Mitt panorama Det är det där meditativa jag är ute efter. Känslan när kroppen jobbar av sig själv och hjärnan får kopplas ur. Jag har inte förmågan att tömma mig på tankar, men när jag får fokusera på ljudboken kan jag släppa alla mina egna tankar. Ben som jobbar, hjärna som slappnar av. Jag kan blunda och helt försvinna in i boken. Jag kan öppna ögonen, titta rakt fram och, liksom på fotografiet, beskära det jag ser och bara njuta av den fantastiska utsikten. Ja. Migränen sover igen. Och jag är vaken stolt och stark. Fortsätt läsa Lördagsmorgon som levererar
Det är inte bara över mitt huvud som det ligger ett lock… Fortsätt läsa Kan någon lyfta av locket?
En välbehövlig promenad med världens finaste Kalle. Det vita är läkande, liksom hans sällskap. Nu tar vi det lugnt hemma i Paradiset innan vi hämtar de andra Vildingarna plus kompis och kör till Nova Lund. Nej, jag har inte ork till det, men det funkar inte att skjuta upp det, så det är bara att bita ihop. Fortsätt läsa Läkande skönhet
När det äntligen blir vitt, är min själ alldeles hjälplöst grå. Tacksam att tårarna rinner. Minnet av månader i smärta då tårar förvägrades mig lär mig tacksamheten. I dag måste all samlad sorg och ledsnad rinna ur mig. Allt jag samlat på mig sedan förra gråtomgången lurpassar bakom ögonlocken och kräver att få komma loss. Efter några dagar av detta brukar jag känna hur sorgen smälter bort. Där är jag inte i dag. Fortsätt läsa Grått i vitt
Från åska via vitaste snötäcke till blå himmel och kvällssol. Dagens väder är som livet. Fortsätt läsa Fyra timmar senare
Det blev aldrig ljust i morse. Mörka moln hängde tungt över byn när jag slutade jobba. Hagelblandat regn på väg till apoteket och plötsligt slets himlen itu. Ett mäktigt brakande rullade över himlen och stunden efter byttes regn mot snö. Jobbigt att köra hem i, men alldeles fantastiskt och efterlängtat. Nu njuter jag ljus och stillhet i ensamhet. Äntligen. Fortsätt läsa Det vita
Solpuss - bortom molnen 