KRAM
Jag hoppas att din helg blir allt det du vill att den ska vara. Fortsätt läsa KRAM
Etikett: bilder
Takskuggor och skuggtankar
Lyssnar halvhjärtat på Cohen. Stirrar med tom blick på skuggorna i taket. Blicken är tom, men tanken innehållsrik och snabb. På ett par minuter hinner jag fundera kring följande: Hur människor träffas, blir kära och faktiskt lever tillsammans i långa tider. Min tonårstid, mina finnar, mina svart/lilarandiga strumpbyxor, det lila läppstiftet, de röda kattögonformade glasögonen med svart leopardmönster, min finaste Malin och hennes svarta bågar. Hur det har gått för Malin i livet so far. Min ex-man och kärleken till honom, alla våra bostäder, våra drömmar. Mina fina barn, hur de sitter framför varsin skärm och hur jag önskar att … Fortsätt läsa Takskuggor och skuggtankar
Jag vill läsa!
Mitt hörn i huset är intill bokhyllan. En klassisk Billy fylld med vänner. Kära vänner som funnits med i många år varvas med nya bekantskaper och spännande främlingar. Just nu är det tyvärr alltför många främlingar i hyllan. Jag har inte tålamod och fokus nog för att läsa. För att jag ska kunna läsa måste livet och måendet vara i balans och som bekant är mitt mående inte i allra bästa skick. Därför har jag snart lyssnat igenom högen med ljudböcker som även de har sin plats i Billy. Och i hörlurarna till mobilen bor sedan ett par månader … Fortsätt läsa Jag vill läsa!
Drömmer om vita lakan
En gång i tiden ville jag driva ett litet pensionat vid havet. En av alla dessa mer eller mindre verklighetsanknutna drömmar vi alla snickrar ihop.Nu viaplay-knarkar jag brittiska hotellprogram med hjältinnan Ruth Watson som uppstyrare av diverse nerslitna hotell- och pensionatverksamheter. Dessa program kan ta död på alla möjliga drömmar, men de väcker också en längtan hos mig. En längtan efter vita lakan och stillsam atmosfär. En längtan efter ännu en minisemester med Mannen.Bilderna ovan har jag tagit i rummet på vårt favorithotell i Malmö. Håll tummarna för att vi snart kommer iväg igen. Fortsätt läsa Drömmer om vita lakan
Svarta ringar, nyklippt hår
Insikten som slår en rak höger i magen.Det är JAG som ska gå upp!När alarmet spelar min trudelutt klockan 6.05. Följs av stumheten i två trötta fötter mot golvet.Och njutningen i den varma duschen. De svarta ringarna under ögonen.Bär jag ständigt som ett bevis på min eviga kamp. Mitt nyklippta hår.Bär jag som ett bevis på att jag i alla fall försöker. Jag har jobbat i dag.Nu är jag vissen som tulpanerna. Men i morgon spelar alarmet min trudelutt.Klockan 6.05.Och jag gör det igen. Fortsätt läsa Svarta ringar, nyklippt hår
Vill simma på rygg med blicken mot himlen
Det svider fortfarande i ögonen efter förmiddagens tårar.Thåström i högtalarna.En hel familj framför varsin skärm.Vill dricka vin.Men tar en kopp te.Vill vara i fred.Men tänker ta mig till jobbet i morgon.Vill simma på rygg med blicken mot himlen.Men nöjer mig med en långsam promenad längs stranden. Fortsätt läsa Vill simma på rygg med blicken mot himlen
Faller
Sakta har jag tagit mig upp över vattenytan.Mått lite bättre för varje dag.Kände mig tom en smula stabil i går.Och så kom den här måndagen. Fortsätt läsa Faller
Rosa Kärlek
Jag har aldrig varit en rosa flicka, tjej, kvinna. Du som känner mig vet att jag tillhör det lila släktet. Så när Mannen köpte tulpaner av kärlek för att skingra mitt mörker, var det en vit och en mörk, troligen lila bukett som med omsorg placerades i vasen. Så här ser tulpanerna ut nu. Jag tror att de kände kärleken och blommade ut i rosa.(Bilderna i bloggen är klick-bara om du vill njuta av större blommor.) Fortsätt läsa Rosa Kärlek
Bur-Gundes gryta
Eftersom Mannen jobbar och jag har ett okoncentrerat sinne, kan jag tyvärr inte delge er berättelsen om Bur-Gunde och hans gryta.Det jag kan dela med mig av är en skrytbild på hur gräsligt välorganiserad jag kan vara i köket.Belöning – ett immigt glas vitt och så småningom en värmande middag.God lördag. Fortsätt läsa Bur-Gundes gryta
Lördag v 6
Det värsta kaoset verkar ha lagt sig.Panikens röst är bara ett brus i bakgrunden.Ångestens sträng genom kroppen tycks inlindad i Sobril. Jag försöker njuta stillheten, men sysslolöshet väcker det onda till liv.Samtidigt skriker erfarenheten att vila är absolut nödvändigt för att inte väcka hypomanin som gärna klampar in så snart depressionen stillar sig.Och jag har aldrig varit bra på balansgång.Det är ju jag som är linan. Tar en långsam promenad på gungande grusväg.Vinden är inte längre iskall och vred.Åkern är inte längre vit. Grönt hopp om vår.På himlen blå strimmor som solen lämnat efter sig. Landar i fåtöljen och … Fortsätt läsa Lördag v 6
Solpuss - bortom molnen 