Glad Lina

I dag har jag fått känna glädje utan att vara orolig för hypomani. Och det, mina vänner, är en helt fantastisk känsla. En känsla att ta vara på, ögonblick för ögonblick. Det är inte alltför ofta jag får känna så. När jag är riktigt glad finns nästan alltid en underton av hotande hypomani med i bilden. Naturligtvis är inte glädje i sig ett varningstecken, men med glädjen följer ofta energi och i mitt fall ett mått av vildhet, omåttlighet, gränslöshet. Och det är det som kan bli farligt. I dag finns ingen fara. Jag är genuint glad. Och det. Är. … Fortsätt läsa Glad Lina

Långsam söndag – rätt skönt trots allt

Nähä.Ingen ville följa med på marknad. Då blir det heller inga syrsor till Tarantino. Han får väl knapra maskar så länge.Vi andra tar vilodag. Inte mycket annat att göra med lätt feber och trist trötthet i hela kroppen, antar jag. Hoppas att det finns rester vi kan ha till kvällsmat för jag är riktigt osugen på att laga mat. I väntan på nästa vecka har Ville och jag spelat lådspel. Nu ska jag titta på dessertmästarna och fundera på fika. Kanske blir det mer än funderingar, kanske blir det en god kaffe, kanske blir det bara en tummetott. Fortsätt läsa Långsam söndag – rätt skönt trots allt

Huvvaligen

Å, herre jistanes så jag vimsar omkring! Kanske inte så mycket rent fysiskt som inne i skallen. Men där inne är det illa kan jag lova. Jag försöker packa för två övernattningar i Storstaden. Problemet är hur det är tänkt att man ska klä sig när det blir svalare? Och så det vanliga – mediciner, handväska, biljetter, plånbok, vattenflaska, temugg, trosor, plåster… Ja, huga Vega. Fortsätt läsa Huvvaligen